Hejsan!

Ja det var ju ett tag sen nu jag skrev, men så är det nästan alltid   Nu har jag i allafall börjat min två veckor semester, det ska bli underbart skönt att bara vila och göra saker som jag känner för.

Det brukar i och för sig inte bli särskilt mycket men något ska jag nog lyckas hitta på.

Imorgon blir det en tripp till Luleå, med min älskling , det ska bli väldigt skönt att komma bort och byta miljö fast det bara blir över natten.

Jag har tänkt försöka övertala honom att se Mumien på bio, jag har sett en trailer på den och jag tycker den verkar riktigt spännande, och det är ju inte helt fel att se Tom Cruse i huvudrollen heller  .

Ursäkta att jag skryter lite, men just nu känner jag att jag faktiskt njuter och känner glädje i livet, och det känns så underbart, då mitt liv inte har varit så lätt.

Att helt plötsligt känna att jag har ju inte några problem just nu. Inte som jag känner att jag behöver vara orolig över,

Nu är jag lycklig för första gången på länge, och känner och hoppas verkligen att jag har funnit den rätta mannen i mitt liv. En underbar man som jag både kan skratta och gråta hos, som tröstar mig då jag är ledsen, lyssnar då jag behöver prata.

Och som jag kan mysa med, då jag kramar och pussar honom får jag så varma känslor, det känns nästan som att komma hem. Jag känner liksom en inre frid, att den här mannen kan jag faktiskt lära mig att lita på, att han är bra och trygg för mig.

Jag har ju även som ni som läst min blogg så jobbar jag just nu väldigt mycket med mig själv och min självkänsla.

På vad jag själv vill och vad jag behöver för att må bra, och bygga upp mig själv.

Och det går, långsamt men säkert.

Det känns faktiskt som att jag har börjat ett helt nytt liv, ett nytt liv då jag kan tänka på mig själv, och naturligtvis också min familj,

Men jag är viktig, för att jag ska kunna ta hand om mina nära och kära på ett bra sätt, så är det viktigt att man mår bra själv också.

Det har ju alla säkert hört tusen gånger redan, även jag. Men hur ofta har jag lyssnat på det?

Men nu har mina besök hos kuratorn hjälpt mig och även min bok som jag läser om bygg upp din inre kondision. Och i den boken framgår det helt enkelt hur viktigt det är att tycka om sig själv.

Och dessutom kunna ändra sina dåliga vanor till det bättre.

En sak som jag har börjat med tex är att äta en nyttigare frukost, det har jag tänkt på så många gånger att jag ska göra, men det har aldrig blivit av.

Det hela handlar ju om att man verkligen måste bestämma sig, och det är ju heller inget nederlag om man inte känner att man är beredd att göra det valet just då, det innebär att man helt enkelt inte är redo för det just då.

Men jag har gjort så mycket i mitt liv att jag har haft för höga krav på mig själv, att jag har satt upp massor med mål som jag just då har trott att jag har varit redo för.

Men i själv verket så har jag inte alls varit det, det har bara varit tankar om vad jag egentligen vill men inte kännt mig redo att ta tag i.

En annan vana som är bra för mig är att jag har börjat gå till jobbet, jag bestämde mig bara att nu jälklar är det slut med cyklandet, nu är det prommenader som gäller,

Och det var naturligtvis jättetungt och jobbigt i början, den första veckan och jag hade ont i benen av träningsverk, men nu går det bara lättare och lättare. Och idag då jag skulle till frissan så var jag tvungen att ta cykeln för att hinna allt.

Då kändes det som ett litet nederlag att jag var tvungen att ta cykeln, annars skulle det ha kännts bra om jag inte varit redo för att prommenera till jobbet varje dag  .

Det gäller att ta små steg, och inte bygga för höga mål och ställa för höga krav på sig själv. Nu har jag faktiskt kommit så pass långt att jag kan ställa mig vid spegeln, le och säga jag är bra.

I början kändes det bara konstigt då min kurator sa det. Men hon sa till mig att det kommer att ta tid för dig, eftersom du har haft det mönstret inom dig i flera år och intalat dig att du inte duger.

Men visst kan jag fortfarande vara kritisk mot mig själv, men jag försöker faktiskt att berömma mig själv då jag tycker att jag gör bra saker, och även andra då jag tycker det.

Om man inte ger sig själv beröm, vem ska annars göra det?    Jag har också blivit bättre på att säga ifrån om jag märker att jag känner mig förolämpad, om någon säger eller har ett elakt betende mot mig som jag tycker är kränkande.

Jag börjar äntligen förstå att det inte är okej att ta emot massa skit som jag gjort i så många år, man ska säga ifrån och stå upp för sig själv, ingen är värd att få höra en massa skit, det är oftast människor som själva har problem med sig själva, som tycker det känns bra att få trycka ner någon annan för att själva må bra, vilket jag tycker är ett väldigt sjukt betennde faktiskt.

Men nu ska jag avsluta detta med att berätta om en bra film vi såg ikväll, det var en skräckis som heter Lights Out, den var riktigt bra och spännande, se den om du gillar skräckisar  .

Men nu är det dags att krypa i säng, vi hörs säkert en annan kväll, eller dag, önskar eventuella läsare en trevlig och mysig helg