Hejsan!

Nu är jag hemma igen, efter en väldigt trevlig umeåvistelse. Jag hade tänkt att lägga ut lite fina bilder från resan, men jag har inte kommit på ännu hur man gör för att ladda upp dem från min mobil.

På min gamla dator var det bara att stoppa in laddarsladden mellan mobilen och datorn, men nu behövs det nåt mer också för det ska funka, nån kan ju hojta till om någon har nåt förslag  .

Iallafall så var det verkligen mysigt. På fredagen hann vi inte göra så mycket, det blev så sent.

Vi hade verkligen planerat att komma iväg tidigt, typ före lunch.

Men först fixade min sambo sina räkningar, och sen så skulle vi iväg och storhandla. Och det blev verkligen en ordentlig storhandling, typ för 3000.

Så mycket behöver man inte handla för, men deet blev lite mer extra än vad som stod på lappen.

Så på fredagkväll blev det bara lite mys på hotellet, film, hur många kramar finns det i världen. Jag har sett den förut men tycker att den är så pass bra att jag mer än gärna ser om den  .

På lördagen åkte vi till älgfarmen i Bjurholm. ca 6 mil från Umeå. Det var verkligen en kul upplevelse.

De hade älgkalvar där som man fick klappa. 

Men det jag var mest imponerad av var älgtjuren. Den var tam så man fick klappa den också, och den verkade inte det minsta rädd för folk heller. Den var tre år och hela 1.90 hög, ingen jag skulle vilja träffa ute i naturen  Sen ville min sambo visa mig nydala camping, där han bott tidigare . Det var en väldigt fin camping tyckte jag, få  se om det blir nästa sommar att vi hyr en stuga där om det blir bra väder  .

Och sist men inte minst så åt vi buffe på vår favorit kinarestaurang i umeå, det är så gott där, fast det är lite dyrt men väl värt pengarna.

Imorgon börjar jag om och jobba igen, jag måste säga att dom här två veckorna har gått fort. Men trevligt har jag haft, trots att vädret inte har varit sådär superbra, men några soldagar fick jag i allafall.

Nu ser jag fram emot nästa helg då jag och min dotter ska till Stockholm, tjohoo vad det ska bli kul.

Även om det känns lite trist att semestern är slut så är jag ändå väldigt glad att jag har ett jobb att komma tillbaka till, och att jag har så mycket övrigt i mitt liv att vara tacksam för.

Just nu önskar jag inget annat. Jo det är klart visst kan man ibland önska att jag vore stenrik och vann på lotto. Och bodde i ett fint hus någonstans nära stan.

Men det finns ju dom som har hur mycket pengar som helst men inte är lyckligare för det. Kärlek, familj och vänner tycker jag är viktigast och hälsan givetvis, att man mår bra och är någorlunda frisk.

Men nu ska jag sluta gaffla för ikväll och susa isäng, Passa på och njut av semestern ni som har kvar av den  

Godkväll!

Oj vilken trevlig dag vi har haft idag, med väldigt fint väder också  . Idag tänkte vi gå på det här kafet furugrund och köpa en räkmacka.

Det var ju väldigt fint där och mycket folk. Men gissa vad dom skulle ha för en räkmacka ? 139 spänn, jag älskar ju räkmackor men jag tycker inte att det var värda så mycket pengar, och jag tyckte inte heller att de såg ut att vara lika mycket räkor som dem på kajutan.

I allafall så vände vi på klacken och gick därifrån, och det fanns heller inte mycket annat som min dotter ville ha i matväg.

Det var ju vid lunchtid så vi var rätt hungriga då.

I allafall så for vi till byske camping och fikade där i stället. Först blev jag glad och då han i kiosken sa att dom har räkmackor där för 60 kr, jippie tänkte jag naturligtvis  .

Så vi beställde mackorna och gick och satte oss och väntade. Efter ett tag kom han i kassan ut och beklagade sig och sa att dom hade tyvärr slut räkor, så han undrade vad vi ville ha annat i stället.

Då beställde vi tacopaj, han sa okej.

Efter en stund kom han ut igen och sa att tacopajerna var frysta och det skulle ta mycket längre tid att värma dem, Så han sa att går det bra med en annan paj och räknade upp sorterna de hade.

Vi skrattade och sa, visst.

Till slut så fick vi det vi ville ha och det var en pytteliten pajbit med en torr sallad på, inte ens nån dressing fick man.

Men vi åt i allafall förstås, och jag tänkte att min ost och skinkpaj är godare än denna, inte för att skryta men, jo kanske lite pytte  .

Sen bestämde vi oss att spela minigolf och det var roligt, fast jag blev sist. Och min sambo sa att han var dålig på golf och så gick han och vann, jag retade honom och kallade han för speakern, alltså hole in one, fast det fick han faktiskt på en bana, och då blev han glad  .

Sen for vi hemåt och då bestämde vi att vi skulle äta pizzza till middag, min dotter ville vi skulle ta pizza från tre kronor. Vi har ju ätit där en gång förut och jag blev inte besviken varken då eller nu  .

Pizzorna där är helt underbara och jag kan verkligen rekomendera ett besök där om ni har vägarna förbi någongång.

Sen på kvällen gick jag och min sambo ut och gick en prommenad i över en timme, och det var verkligen härligt i kvällsolen.

Och ännu en underbar sak.

Jag och min dotter har bokat en weekendresa till stockholm nästa helg. Det ska bli roligt, vi åker fredagkväll, och kommer hem på söndag.

Jag älskar ju stockholm, det är ju staden i mitt hjärta där jag är född.

Min enda oro är att vi ska villa bort oss nu då min sambo inte är med den här gången, men tur är ändå att det finns google maps och i nödfall kan man ju alltid ringa efter en taxi, eller fråga sig fram  .Dom flesta brukar ju vara hjälpsamma, fast ibland har det hänt man har frågat någon som inte kan språket, och då är det ju naturligtvis inte så lätt.

Och snart bär det iväg till Umeå, på fredag, känns som att jag har mycket roligt att se fram emot.

Och jag känner bara, det är underbart att leva just nu.

Men nu blir det nog sängen snart, tjohej och godnatt    .  

Godkväll!

Ja nu sitter jag framför datorn igen, och tänkte skriva några rader. Har bara en vecka nu kvar av semestern, och den tänker jag njuta av, hoppas bara på bättre väder  .

Idag har det varit väldigt skönt väder, så vi har passat på att fara till boviken och badat med barnen, och det tyckte dom var roligt.

Jag passad på att sola. Fast egentligen är det inte så stor ide för mig, eftersom jag har rosasias.

Ansiktet är i allafall ingen ide att sola, då blir jag bara rödare.

Jag funderar på att uppsöka läkare och se om det kan finnas nån bra behandling för det, nån bra salva eller så. Jag brukar ju ha fondaition och täcka över rödfärgen, tur att det finns åtminstone. men tyvär så håller ju inte det i sig hur länge som helst innan man måste bättra på det igen.

Vi ska till umeå på fredag och mysa på hotell. Vi firar vår ettårsdag i efterhand  .

Jag tänker på det här med att fira årsdagar och sånt. I mitt första äktenskap så brydde vi inte oss om att fira sånt, jag var ju så oerfaren då vad gällde förhållanden och visste knappt hur det skulle vara.

Vi firade jul och födelsedagar, inte ens alla hjärtansdag som jag vill minnas.

Men i mitt andra äktenskap så var han mer noga med sådant, och jag tyckte faktiskt att det var rätt gulligt. Att fira kärleken tillsammans att ha en speciell dag på året då man firar och hittar på något extra för varandra.

Nu känner jag att det känns rätt viktigt för mig. Det är på något sätt liksom att visa att man fortfarande älskar varandra och vill komma ihåg den där speciella dagen då man träffades just det datumet  Att göra lite mer extra för varandra just då.

Vi kan ju inte fira nån bröllopsdag eftersom vi ju inte är gifta, men då tycker jag att förlovningsdag kan passa lika bra  .

Vi har inte ens kunnat enats om vilket datum vi blev ihop ifrån början, eftersom vår början ju var som den var.

Men med förlovning vet man ju exakt vilket datum som står inristat i ringarna.

Jag tänker på människor som stannar i dåliga förhållanden som dom inte trivs i. Bara för att det är bekvämt, och man tänker kanske, jag vet vad jag har, men inte vad jag får.

Så tänkte ju jag också och hade faktiskt mina funderingar på att gå i kloster, hahá. Men det var inte riktigt någon som tog mig på allvar då jag sa det, och det är helt förståligt.

De som känner mig väl vet ju, att jag inte är den typen som skulle passa till nunna.

Jag gillar att prata tillexempel, och skratta mycket.

Jag läste på om hur det skulle vara i ett kloster. Nunnor har ju liksom bara en de älskar och det är gud, himlarns vad jobbigt han måste ha det som har så många som älskar honom  ..

Man måste ju också vara tyst mestedels om dagen, och det skulle jag ha väldigt svårt att klara av liksom.  Och utråkad skulle jag också bli.

Jag fick egentligen nog av gud då min mamma tvingade med mig i mormonkyrkan när jag var elva tolv typ.

MEn visst jag hoppas ju att han finns, det skulle ju verkligen underlätta om man verkligen kom till en underbar himmel och fick träffa sina släktningar och nära och kära som dött.

Jag minns så väl då jag började tro på ett liv efter döden.

Jag var så bedrövad och ledsen då Calle dog, jag hade så svårt att tänka mig att han bara skulle ligga där i ett svart hål i kistan och sen ingenting mer,och ligga och ruttna bort.

Då när jag pratade med en gammal kompis så sa hon till mig.

Du det är inte så, det finns faktiskt ett liv efter döden.

Då vi dör är det bara skalet som ligger i kistan, själen lever fortfarande, vi blir andar som vakar över våra nära.

Han finns och vakar över dig.

Och då började jag forska i det, och tyckte faktiskt att det var underbart att ha något att tro på.Jag visste att han hade det bra att han fick vara hos sina föräldrar, och släktingar, att han inte var ensam.

Jag som aldrig tidigare trott på något övernaturligt förut, utan alltid har sagt att är man död så är man.

Det gjorde att jag kunde klara av hans död mycket lättare och även faktiskt veta att min mamma och mormor också har det bra  .

Jag ser livet som en gåva, det finns och man ska göra det bästa av det. Som tex att stanna i dåliga förhållanden gör bara ont för sig själv och den andra.

Man måste välja hur man vill leva sitt liv. Vill man verkligen bli bitter och tänka varför gjorde jag inte si, eller så? Allt man kan påverka själv, som man känner det här trivs jag inte med, hur kan jag ändra på det som gör att det blir så mycket bättre för mig själv?

Det låter säkert själviskt men ibland måste man vara självisk för att kunna ändra sitt liv till det bättre.

Vissa saker kan man ju inte påverka som sjukdommar och krig och annat elände.

Men sitter man i ett dåligt förhållande och bara beklagar sig att man vill ut men inte vågar. Den enda som kan ändra på det är du själv..

Det är ju bra mycket svårare om man har barn och hus och så tillsammans, men det går också.

I längden mår barnen bättre.

Som min bonuson sa igår till mig. Nu har jag fått två mammor,en bonusmamma och min mamma, och två pappor, bonuspappa, och bonusmormor och morfar.

Och jag sa att du har ju även min pappa fast han har du inte träffat ännu, han bor ju långt bort, så det blir ju svårare att träffa honom.

Men han blev nyfiken på att träffa honom en dag också  .

Jag tror faktiskt att barnen också blir lyckliga i slutändan om dom känner att föräldrarna är lyckliga och mår bättre.

MEn nu kanske det är dags att sluta babbla för ikväll, natti natti om nu någon orkar läsa vad jag skrivit, tjingeling  .

  Hejsan!

Nu skriver jag mitt första blogginlägg på min nya dator, jag måste säga att än så länge är jag verkligen nöjd  , känns som att bokstäverna nästan flyger fram då jag skriver.

Vilken skillnad mot för den andra gamla macen jag hade, så nu hoppas jag på att det blir lite roligare att skriva  .

Ja nu har jag alltså fått mina andra två semesterveckor, . Och det känns naturligtvis inte helt fel. trots att jag fick börja semestern med att gå en regning prommenad hem, men som tur är så är man ju inte någon sockerbit   .

Vi har inte planerat nåt särskilt alls under semestern, det blir kanske bara några små trippar i så fall.

TÄnk vad tiden går fort, snart har jag och min älskling varit förlovade ett helt år.

Jag minns så väl då vi förlovade oss i Stockholm förra sommaren. Det var ju tänkt att vi skulle resa till Turkiet, men då blevju resan inställd pågrund av den där militärkuppen.

Det kändes faktiskt väldigt surt. Men veckan i Stockholm var ändå verkligen underbar, och ögonblicket då vi förlovade oss, det kändes så rätt just i det ögonblicket.

Något giftemål är som jag vet inte planerat, och jag har ju redan som bekant varit gift två gånger redan.

Och bara för att man är gift så betyder det ju inte att man blir lyckligare bara för det..

Det viktigaste är ju hur man tar hand om varandra, och visar sin kärlek, och omtanke om varandra. det är det som gör att man är lycklig. Jag känner mig minst lika nöjd med en förlovningsring på fingret. jag gillar att den sitter där, och jag blir glad då jag ser på den och tänker på att han är nu min  ..

Jag tänker på förr i tiden, då det var en skam att skilja sig då man gift sig, många höll ihop bara för det. Förr i tiden ansåg man ju att tills döden skiljer oss åt då var det så också.

Det är  ju många som tänker så nu också, som ser sitt äktenskap på det sättet,. och det är ju vad man hoppas på då man gifter sig, att man ska hålla ihop för evigt, det är väl liksom det som är tanken.

Men det är ju också viktigt att följa sitt hjärta, känner man sig  olycklig och vill därifrån så måste man följa sitt hjärta och ta steget, hur svårt och jobbigt det än är för den andra partnen.

För mig var det väldigt tufft jag har sårat två människor som jag har brytt mig om,men jag har också tänkt på dem, att för deras skull, jag menar ingen vill väl leva med någon som inte har de rätta känslorna?

Äkta kärlek är ju nåt som de flesta som gifter sig strävar efter.

Men i mitt första äktenskap så var det inte lika enkelt, jag hade känslor kvar, och var fortfarande kär i honom. Eller just då så var jag för dålig för att förstå det.

Det kändes faktiskt som om jag nästan var död själv då jag utalade orden, jag vill skiljas.Så ont det gjorde och se honom så ledsen och förtvivlad.

Men jag förstår så här långt efteråt att jag gjorde det rätta, för mig och min dotters skull.

Annars vet jag inte var vi hade varit idag, rent ekonomiskt. Då vi knappt hade mat på bordet eller kunde betala räkningarna, vi båda låg hos kronofogden.

En sån situation kan man inte vara lycklig i längden, jag kände bara att jag förlorade mig själv mer och mer, och kände varje dag den oro i magen, hur ska det gå för oss? Får vi ens mat på bordet idag?

En del av mig tänkte faktiskt att jag kan inte lämna honom bara för det, kärleken betyder mer, men kärleken klarar inte allt, så är det tyvärr.

Men då kändes det som min tro på kärleken dog, jag tyckte helt enkelt inte att jag var värd att älskas.

Då jag gick hos kuratorn så var den första frågan jag ställde om jag gjorde rätt som skiljde mig första gången, och hon sa att det gjorde jag både för min dotter och min egen skull så jag kunde få möjlighet att ordna upp mitt liv.

Och hon tyckte det var välöigt starkt av mig att ta just det beslutet.

Men nu då jag har blivit lycklig igen, och hittat kärleken igen så känner jag att jag mår bra. Nu har jag börjat ta hand mer om mig själv, och vill verkligen att mitt liv ska bli så bra som möjligt.

Visst kan det ta slut mellan oss också, det är ju inget som jag kan veta. Men jag ska försöka att inte oroa mig för det, jag tycker nu att jag är värd att få bli älskad och känna glädje, och njuta av den känslan igen att få vara lycklig.

Sann kärlek är väl värd att kämpa för  .

Det här blogginlägget flög iväg, kände jag. Jag planerar sällan vad jag ska skriva om då jag skriver, men jag kanske ska börja göra det hädanefter, det här blev kanske lite mastigt  .

Men nu har ju viktorias födelsedag på teven börjat, grattis på 40 års dagen,   .