Godkväll!

Ja då var det dags för några nya rader igen tänker jag. Tänk snart är helgen slut och det är redan måndag. Men det är inte så mycket att göra åt, bara jobba och se glad ut, måndagar kommer ändå alltid, vare sig man vill det eller ej   .

Idag har det varit en trevlig dag. Jag och min älskling var och hälsade på en kompis till mig, det blev mycket surr och trevligt sällskap.

Sen bjöd min dotter oss på pizza, naturligtvis från tre kronor.

Det var gott som vanligt jag vågade mig på att pröva en ny sorts pizza, annars brukar jag oftast köra med säkra kort, det man vet smakar gott, men nu tog jag en pizza som heter Erikslid, och jag kan lugnt säga att jag inte blev besviken på den.

Sen då vi kom hem så blev det lite hockey, skellefteå mot Rögle,

och jag måste säga att det var en riktigt trevlig match då vi gick och storvann med 7-2..heja heja,fast jag tyckte dock lite pyttesynd om Rögles målis dock. Men skönt för oss att vinna med en sån stor seger.

Imorgon blir det inget särskilt vad jag vet, bara träning och så kommer kidsen och ska stanna hos oss en hel vecka, det blir lite trångt men trevligt  .

Jag har blivit duktig med gymträning nu, och kör varje vecka tre dagar i veckan.Jag känner att jag har blivit starkare och fått bättre kondision, tyvär har jag dock inte gått ner just någonting i vikt, men det kanske blir mer på sikt.

Jag försöker verkligen minska med läsken och dricker mest cola zero då jag dricker någon. Men ibland är det faktiskt gott med vanlig cola, men det blir inte i samma mängd som förut.

Jag har märkt att jag har blivit starkare som person också, det beror naturligtvis inte på gymträningen, tror jag i allafall. Jag känner mig på något sätt starkare och vågar säga ifrån mer då jag känner att jag blir illa bemött.

Förut så gick jag ju mest bara undan och var ledsen. Och det är ingen ide att göra det, då blir ingenting bättre. 

Det kanske är den här boken med tomas gunnarsson som jag läser om hur man bygger upp självkänslan, fast nu har jag inte orkat läsa i den sista tiden.

Men jag tror det är det mycket att jag känner att jag faktiskt mår bra just nu, att jag trivs med livet. Att jag äntligen känner att jag börjar hitta en plats i tillvaron som är bra för just mig.

Men visst kommer det fortfarande ibland ögonblick då den gamla rädslan tar över, då jag känner att allt när som helst kan ryckas från mig, jag om någon vet ju hur snabbt livet kan förändras,

hur snabbt man kan förlora det man tror känns säkert och tryggt.

Men jag försöker inte tänka så mycket på det, jag tänker att nu är det min tur att få känna på lycka och hur det är att tro på livet och kärleken igen, så jag njuter helt enkelt av livet just nu, och skulle det ta slut en dag min lycka, så måste jag ju börja om igen och kämpa på nytt.

Min inställning är att aldrig ge upp,vad som än händer  .

Och nu har jag ju börjat i kören igen, det är fantastiskt roligt. Vi har en väldigt bra körledare som vi ll att vi som är med ska tycka att det är roligt att sjunga, och till och med jag vågar sjunga utan att tänka hela tiden på om jag hörs och om det blir fel.

Hon säger det att det gör ingenting om ni sjunger fel, huvudsaken är att ni sjunger och att det kommer att bli bättre så småningom, vi har ju tolv gånger på oss..

Så jag ångrar inte att jag började fast jag inte känner en enda kotte i kören, och det lär jag väl knappast hinna göra heller eftersom det aldrig är några pauser och man inte har tid för småprat. Men det är egentligen ganska bra, då behöver man ju inte tänka på att man inte känner någon, det är ju ett mål varför man är där, och det är ju att jag ska lära mig att sjunga bättre, och att våga.

Men nu ska jag strax susa i säng känner jag börjar bli lite trött.

Var rädd om varandra där ute, ta vara på varandra och var inte rädd att säga till din vän eller din familj hur mycket du bryr dig om dem, det är ju ett av det finaste sakerna man kan få höra tycker jag, kärlek kan det aldrig bli för mycket av, finns ju så mycket krig och elände i världen som det är ändå.

Natti natt önskar jag eventuella läsare   .

Godkväll!

Ja då tänkte jag att det skulle vara dags att skriva några rader igen , Ingen ide att påpeka hur fort tiden går, eller hur ? Livet rullar på som vanligt, varken bättre eller sämre.

Jag och min sambo hade en fantasisk underbar resa till Stockholm, men tråkigt nog gick helgen alldeles för fort, men så gör det ju oftast då man har roligt.

Nu har jag kommit igång med att sticka igen, ska sticka en halsduk till min bonuson. Än så länge har det gått bra, då jag till sist lyckades få igång början av halsduken.

Nästa vecka ska jag börja i kör, en kör som heter Voicemix.

Jag hittade den av en slump på facebok, och sände in en anmälan. MEn sen såg jag vad den kostade 860 spänn, woops..Jag tänkte avanmäla mig, men tiden gick och jag glömde bort det.

För man hade bara typ fjorton dagar på sig att avanmäla , och mitt minne är ju inte det bästa alltid, jag brukar skylla på åldern   .

Men som sagt var har jag likas betalat eländet så måse jag ju gå också, jag hoppas i allafall att det ska bli roligt.

Jag har ju varit med i kör förr då min mamma levde, och även ett tag efter och det tyckte jag var rätt roligt, fast min sångröst inte är mycket att hurra för.

Men jag tycker ju om musik, och tyckte att det var roligt att komma ut och träffa folk.

Jag minns vad sur jag blev en gång på en gammal granne till mig. Hon klagade på att jag sjöng så tyst, och på den tiden hade jag inte lika mycket skinn på näsan som jag har idag, och kunde säga ifrån.

Så jag blev väldigt ledsen och grinade då jag kom hem. Min första man frågade vad som var med,mig, och då jag berättade så blev han arg. Och gick upp och skällde ut henne.

Sen nästa dag så hade hon köpt en chokladask  .

Men så här i efterhand så kan jag tycka att jag var lite väl känslig, jag menar, kärringen hörde ju inte vad jag sjöng och då måste hon ju få säga till, kanske.

Men jag sjöng inte högt för att jag inte ville höras och dessutom med en rätt usel sångröst. Jag har ju aldrig varit den där bullriga typen som gillar att höras och synas. Och dessutom hade jag svårare att lära mig sångerna för jag inte kunde noter.

Men i den här kören så behöver man tydligen inte kunna noter, då lär tydligen körledaren ut på gehör, och det passar ju mig bättre.

Jag har följt nyheterna en hel del nu den senaste tiden. Så som jag förstår så är det ett tredje världskrig på gång, och det känns inte kul alltså.

Om nu nordkorea släpper den här kärnvaps raketen mot usa, så lär det ta fyr i helvete, och jag tycker faktiskt att nordkorea borde veta bättre än att förklara krig mot usa.

Dessutom kommer ju automatiskt fler länder att bli inblandade också, Ryssland också förmodligen, och det ligger ju rätt nära oss.

Jag tänker ofta på att vi människor är de största odjuren som förstör jorden med kärnvaken, terrorattacker och allt annat skit.

Jag är faktiskt inte ett dugg förvånad om jorden kommer att gå under en dag och då är det till stor del människans fel.

MEn förhoppningsvis så är det inte i vår generation och inte heller våra barn och barnbarns heller hoppas jag.

Är det inte terrorattacker man ska oroa sig för så är det kärnvapen.

Men jag försöker tänka så att jag tar en dag i taget, och inte oroa mig alltför mycket. Det hjälper inte mig, att gå och oroa sig varje dag för vad som eventuellt kan hända.

I stället tar jag vara på livet och njuter med min kärlek och familj, av allt gott jag har..

Och försöker sprida  lite glädje till min familjs och vänner.

Igår till exempel var jag och käkade med min fina vän och vi var på lidel. Då fick jag för mig att köpa en fin bukett åt min sambo och en choklad åt min dotter, för jag ville göra dom glada.  .

Och vad är det som säger att männen ska köpa rosor åt kvinnorna då vi kvinnor lika gärna kan göra det, fast det är förstås inte alla män som gillar blommor, men jag vet att min blev glad i allafall, och det är huvudsaken.

Men nu ska jag sluta babbla för ikväll , blir idol ikväll så det ska bli spännande.

Jag önskar eventuella läsare en trevlig kväll och en god natts sömn då det är dags för det.

tjingelinng