Godkväll!

Ja då är det 2018 imorgon,, tänk att ett helt år har gått. Jag tänkte försöka sammanfatta det här året. Men egentligen är det ganska svårt, Jag tycker ändå att det här har varit ett rätt bra år, har inte hänt särskilt mycket. Det känns som att livet börjar flyta på igen, jag börjar bli starkare i mig själv och må bättre.

Detta år tog jag ju äntligen mod till mig själv och sökte hjälp hos kuratorn, det känders väldigt bra då jag pratade med henne och hon gav mig råd och tips och sånt.

Och den bästa frågan var ju som jag fick svar på om jag verkligen gjorde rätt som skilde mig från min första man, och det tyckte hon utan tvekan. Hon sa annars vet vi inte var du skulle ha varit idag.

Hon fick mig att inse mycket, att få mig att förstå varför jag beter mig som jag gör ibland, varför jag ibland kan vara så himla svartsjuk och har kännt mig värdlelös, att inte jag inte är värd att älska.

Trots att jag idag känner mig starkare i mig själv, och förstår varför så känner jag ändå att jag inte är färdigutvecklad med mig själv, det blir man kanske aldrig helt.

Men jag har i allafall blivit bättre på att säga ifrån. Jag förstår nu att man inte ska ta emot onödig skit från folk som kanske också själva mår dåligt.

Förut var jag ju så att jag mest gick undan om nån sa något, och jag vågade aldrig försvara mig själv. Jag tyckte väl inte att jag var värrd att försvaras, att stå upp för mig själv.

Så var det ju hela skolåldern folk sa ofta elaka saker till mig, och jag vågade aldrig säga emot dem. då förstår jag nu så här i efterhand att jag var ett väldigt lätt offer, sårbar och svag som inte vågade.

Och en sak till som är bra, under detta år har jag inte druckit en enda droppe alkohol, jag har kommit fram till att jag inte behöver det längre.

Förut drack jag för att jag mådde dåligt, var deprimerad,  men nu då jag själv mår bra och har en kille som inte dricker så tycker jag inte att jag behöver det.

Jag dömmer för det inte folk som tycker det är roligt att dricka då och då, jag säger inte att jag inte skulle dricka alkol om jag hamnade på någon fest i framtiden..

Förut när jag drack så kunde jag tömma en vinflaska på nån timme, jag drack ända till den var tom och så mådde jag bättre då man var i det där berusarstadiet och kunde släppa bekymren för ett tag.

Men sen kunde man ju må illa dagen efter och då fick jag ofta dåligt samvete och tänkte att nu ska jag aldrig dricka igen, men visst gjorde jag det ändå, bara för att komma bort och glömma hur livet verkligen såg ut.

Men nu förstår jag att jag inte behöver dricka för att må bra, jag har ju hittat min kärlek, och funnit min plats där jag mår bra just nu.'Sen vet man ju aldrig, jag vet att livet när som helst kan ändra sig och slå tillbaka mot en själv, men just nu så tänker jag njuta av det jag har  .

Jag har ju också haft ett väldigt fint år, lärt känna mina bonusbarn bättre, och jag och min sambo har varit på små hotellvisiter, och i Stockholm, där jag fick äran att lära känna min halvsyster, vilket jag är väldigt glad för.

Fast vi inte har så stor kontakt så vet jag att hon finns, att jag kan ringa henne om det skulle vara något och hälsa på henne då vi besöker stockholm igen om hon är hemma  .

En annan sak som jag har kommit fram till är att jag inte känner mig så bitter på min far längre. Han har sagt mycket saker för mig under min uppväxt, som säkert det också har bidragit till mitt dåliga självkänsla och självkänsla.

Men i stället för att gå och vara bitter, har jag börjat tänka så här,

Han är gammal 75 år nu, han har levt ett hårt liv det vet jag. Men han räddade faktiskt mitt liv då jag var tre år, när jag fick mitt hjärtproblem.

Då var det han som körde mig till sjukhuset i Stockholm, han har berättat att han stannade med mig på sjukhuset medans jag opererade hjärtat, och tvingade mig att äta.

Hade han inte gjort det så hade jag inte överlevt, jag minns en annan tjej som var på sjukhuset och hon dog pga att hon inte ätit. Pappa visste att jag var rädd för sprutor, han sa att varenda gång jag skulle äta så ropade han, syster  Åsa ska ha en spruta!.

Och då åt jag ju. Sen har han berättat att då vi körde hem så pajade bilen och vi var fast halvägs hem, men då bidrog farmor oss med pengar så vi kunde åka hem.

Det kanske är meningen då man blir äldre att man blir lite klokare, och börjar se saker på annat sätt. Jag har varit hård och sagt många gånger att jag inte kommer att sörja den dagen han dör i ålder.

Men det är inte sant , det kommer jag nog att göra. Istället för att gå och vara bitter över det som varit, tänker jag välja att minnas det goda han har gjort mig, och jag vet att jag idag är så pass stark att jag kan säga ifrån om han skulle säga något elakt igen.

Mitt nya motto inför 2018 ska vara, ta ingen skit   .'

Vad jag däremot tänker ta tag i mer detta året är min vikt och träning jag känner att jag måste gå ner i vikt igen, då jag vet att kilorna nu lksom har smugit sig på.

Nu måste jag verkligen på allvar bestämma mig för att ta tag i saken igen.Jag vet också att jag har stöd från min sambo och min dotter och det är väldigt värdefullt.

Och en annan underbar sak som hänt i år, är ju att vi fick tillbaka vår älskade kisse Lusse. Det var en underbar julklapp, det känns som att det var meningen att han skulle komma tillbaka till oss, och få leva sina sista år med oss, han är ju trots allt nio år nu.

Men nu är det som sagt var 2018 och jag önskar mina vänner och om nån ids läsa det här inlägget ett gott slut och ett underbart år 2018   .