Godkväll!

Ja då tänkte jag att det är dags att skriva några rader innan jag går till sängs. Helgen har gått alldeles för fort, och det har varit en väldigt trevlig helg måste jag säga.

Vi har varit och hälsat på vänner till oss idag, och det var riktigt trevligt, vi satt och surrade ett par timmar så tiden bara flög iväg, gott fika fick vi också. 

Imorgon bär det iväg till Umeå med dottern, då vi ska träffa ortopeden och prata om operationen. 

Jag väntar ju också på min operation och ska se då den blir av, inom tre månader. Det jobbigaste är ju att jag blir sjukskriven i tre veckor, jag som tänkte att man skulle kunna börja jobba efter typ två dagar eller så, tänkte att det är ju liksom bara örat.

Men icke då. Det tråkigaste är ju att man får mindre pengar då man är sjukskriven, men tur är ju i det här fallet att vi är två stycken.

Men jag försöker att inte tänka så mycket på min egen operation och oroa mig så mycket för den, som tur är så är det ju inte någon livshotande situation.

Jag måste säga att jag blev stolt över mig själv idag.

Ni som känner mig vet ju att jag blev tvingad i mormonkyrkan i mellanstadiet av min kära mor. Och dom här missionärerna har jagat mig i flera år från och till i förhoppning av att jag ska vilja gå me, oftast har jag igonerat dem och då jag nångång träffat dem har jag sagt tydligt, nej jag är inte intresserad.

Ialla fall så ringde dom i helgen, och rkev idag ett sms till mig och frågade om jag ville att dom skulle komma förbi, och att om jag inte var intressared kunde jag skriva det.

Då skrev jag helt sonika:

Nej, jag är inte intresserad av att komma med i er kyrka igen och jag kommer aldrig att bli det heller, jag var med då jag var yngre bara för att min mamma tvingade med mig, och jag tycker inte att man ska göra så mot ett barn.

Då svarade han, okej, då vet vi, tack för att du är ärlig..

Det är faktiskt första gången som dom själva har fått höra sanningen om varför jag inte är intresserad, egentligen så skulle jag kanske sagt som det var för längesen.

SÅ vi får väl se omdet hjälper den här gången, hoppas det.

Överhuvudtaget så är det fel av föräldrar att tvinga på sitt barn deras religion mot deras vilja, det borde vara förbjudet. För ett barn har inte så mycket att försvara emot.

Jag menar att om man som barn får höra att man blir ovän med sin mor annars så har man ju inget val. Fast i och för sig hade jag kunnat gå till pappa, men det var ju ingen som jag kände större förtroende till då.

Men jag kan förstå min mamma så här i efterhand, jag menar hon var olycklig, ensam och gick på tabletter. Såna sekter som mormonerna söker sig till de ensamma och svaga, för de är ju lättast att locka till sig.

Min mamma behövde förmodligen tröst efter skilsmässan hon blev ju väldigt förändrad efter det. Men  vad jag aldrig kommer att förlåta är att hon tvingade med både mig och m in bror.

Men jag hatar inte min mamma för det, även om det låter så,.Jag väljer att minnas det som var bra, dom senaste åren min dotter föddes och då hon flyttade till oss i skellefteåhamn i sin lägenhet, och då vi började umgås mer och var och åt middag hos varann, och hon ägnade mycket tid åt sitt barn barn som hon älskade  , det är de minnerna jag väljer att bevara i mitt hjärta.

Igår var jag och min sambo duktiga, vi gick en timmes prommenad fast det var 19 minus ute. Sen blev det bara att slappa och slöa framför teven och käka gott.

Jag känner mer och mer hur mycket jag älskar min sambo, det är så underbart att känna så starkt för någon igen, samtidigt som man blir lite mer sårbar, det är ju så då man öppnar sitt hjärta för någon, då blir man ju det.

Men jag tänker njuta över att jag har en sån fin och omtänksam sambo, som skämmer bort mig med kärlek och ställer upp för mig på flera sätt. Och visar verkligen att han älskar mig.

Fast vi bråkar ju förstås som alla andra par ibland om småsaker, men det brukar ordna upp sig då vi har lätt för att prata med varandra.

Men nu ska jag sluta babbla för ikväll och susa i säng så jag inte är alldelles död imorgon

tjingeling och godnatt