Hejsan!

Nu skriver jag mitt första blogginlägg på min nya dator, jag måste säga att än så länge är jag verkligen nöjd  , känns som att bokstäverna nästan flyger fram då jag skriver.

Vilken skillnad mot för den andra gamla macen jag hade, så nu hoppas jag på att det blir lite roligare att skriva  .

Ja nu har jag alltså fått mina andra två semesterveckor, . Och det känns naturligtvis inte helt fel. trots att jag fick börja semestern med att gå en regning prommenad hem, men som tur är så är man ju inte någon sockerbit   .

Vi har inte planerat nåt särskilt alls under semestern, det blir kanske bara några små trippar i så fall.

TÄnk vad tiden går fort, snart har jag och min älskling varit förlovade ett helt år.

Jag minns så väl då vi förlovade oss i Stockholm förra sommaren. Det var ju tänkt att vi skulle resa till Turkiet, men då blevju resan inställd pågrund av den där militärkuppen.

Det kändes faktiskt väldigt surt. Men veckan i Stockholm var ändå verkligen underbar, och ögonblicket då vi förlovade oss, det kändes så rätt just i det ögonblicket.

Något giftemål är som jag vet inte planerat, och jag har ju redan som bekant varit gift två gånger redan.

Och bara för att man är gift så betyder det ju inte att man blir lyckligare bara för det..

Det viktigaste är ju hur man tar hand om varandra, och visar sin kärlek, och omtanke om varandra. det är det som gör att man är lycklig. Jag känner mig minst lika nöjd med en förlovningsring på fingret. jag gillar att den sitter där, och jag blir glad då jag ser på den och tänker på att han är nu min  ..

Jag tänker på förr i tiden, då det var en skam att skilja sig då man gift sig, många höll ihop bara för det. Förr i tiden ansåg man ju att tills döden skiljer oss åt då var det så också.

Det är  ju många som tänker så nu också, som ser sitt äktenskap på det sättet,. och det är ju vad man hoppas på då man gifter sig, att man ska hålla ihop för evigt, det är väl liksom det som är tanken.

Men det är ju också viktigt att följa sitt hjärta, känner man sig  olycklig och vill därifrån så måste man följa sitt hjärta och ta steget, hur svårt och jobbigt det än är för den andra partnen.

För mig var det väldigt tufft jag har sårat två människor som jag har brytt mig om,men jag har också tänkt på dem, att för deras skull, jag menar ingen vill väl leva med någon som inte har de rätta känslorna?

Äkta kärlek är ju nåt som de flesta som gifter sig strävar efter.

Men i mitt första äktenskap så var det inte lika enkelt, jag hade känslor kvar, och var fortfarande kär i honom. Eller just då så var jag för dålig för att förstå det.

Det kändes faktiskt som om jag nästan var död själv då jag utalade orden, jag vill skiljas.Så ont det gjorde och se honom så ledsen och förtvivlad.

Men jag förstår så här långt efteråt att jag gjorde det rätta, för mig och min dotters skull.

Annars vet jag inte var vi hade varit idag, rent ekonomiskt. Då vi knappt hade mat på bordet eller kunde betala räkningarna, vi båda låg hos kronofogden.

En sån situation kan man inte vara lycklig i längden, jag kände bara att jag förlorade mig själv mer och mer, och kände varje dag den oro i magen, hur ska det gå för oss? Får vi ens mat på bordet idag?

En del av mig tänkte faktiskt att jag kan inte lämna honom bara för det, kärleken betyder mer, men kärleken klarar inte allt, så är det tyvärr.

Men då kändes det som min tro på kärleken dog, jag tyckte helt enkelt inte att jag var värd att älskas.

Då jag gick hos kuratorn så var den första frågan jag ställde om jag gjorde rätt som skiljde mig första gången, och hon sa att det gjorde jag både för min dotter och min egen skull så jag kunde få möjlighet att ordna upp mitt liv.

Och hon tyckte det var välöigt starkt av mig att ta just det beslutet.

Men nu då jag har blivit lycklig igen, och hittat kärleken igen så känner jag att jag mår bra. Nu har jag börjat ta hand mer om mig själv, och vill verkligen att mitt liv ska bli så bra som möjligt.

Visst kan det ta slut mellan oss också, det är ju inget som jag kan veta. Men jag ska försöka att inte oroa mig för det, jag tycker nu att jag är värd att få bli älskad och känna glädje, och njuta av den känslan igen att få vara lycklig.

Sann kärlek är väl värd att kämpa för  .

Det här blogginlägget flög iväg, kände jag. Jag planerar sällan vad jag ska skriva om då jag skriver, men jag kanske ska börja göra det hädanefter, det här blev kanske lite mastigt  .

Men nu har ju viktorias födelsedag på teven börjat, grattis på 40 års dagen,   .

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Godkväll!   Tänkte det var dags att skriva några rader nu, inte för att jag vet om jag har något särkilt intressant att berätta, men nåt ska jag säkert komma på antar jag  . Idag har det inte blivit särskilt mycket gjort härhemma, gick bara en ...

Hej och välkommna hit, ni som vill !   Nu blir detta mer som en vanlig blogg igen, jag känner att jag har redan ganska mycket matreal på min bok, så jag behöver inte så mycket just nu, har tillräckligt mycket att jobba med redan. Men man vet al...

Nu har jag verkligen bestämt mig för att slutföra den här boken. Det kommer att ta tid, och jag kommer säkert då och då att vilja kasta ut datorn genom fönstret. Men klar ska den bli, oavsett hur lång tid det än må ta. Jag inser att min berättels...

Ja, men då kör vi på ett kapitel 19 tycker jag, för er som orkar läsa. Då man landar i en  viss plats i livet, som jag nu känner att jag har gjort, så kommer man till instinkt en hel del saker. Förhoppningsvis så stämmer det att man blir lite kloka...

  Ja då kommer fortsättningen. Hade egentligen inte tänkt skriva några fler kapitel, men sen började jag tänka på att livet man lever är precis som en bok, Man börjar med tomma sidor och sen fyller man på eftersom. Det här känns som en början p...