Nu tänker jag avsluta detta i ett kapitel 14. Att skriva om mitt liv har varit, en bra resa även för mig, att skriva av sig och bearbeta det förflutna.

Och att få dela med mig med er som faktiskt har tagit er tid att läsa det jag skrivit..

Jag är verkligen tacksam mot er, som gett gillamarkeringar och kommit med varma och snälla kommentarer, och även ni som bara läst.

Jag har en hel del matreal att jobba på och sen får jag se vad det blir av det, i framtiden hoppas jag naturligtvis att jag ska lyckas göra en bok av det hela.

En bok om mig och mitt liv.

Det jag vill säga med min berättelse är inte bara åh vad synd det varit om Åsa. Utan att jag har haft styrkan och kraften att resa mig upp vid varje motgång,

Jag hoppas att min berättelse kanske kan få mod i någon annan som har det svårt, att hitta livsviljan och kämparglöden man har djupt inom sig, och försöka göra det man kan göra för att må så bra själv som möjligt.

Jag är stolt över mig själv, att jag lyckades tro på den sanna kärleken, man ska aldrig sluta tro på vad man söker efter, äveen om jag inte ville ha någon sann kärlek igen, så fick jag det ändå.

Och idag är jag mycket nöjd med mit liv, och trivs med mitt jobb, och min sambo, Vi ska ju gifta oss på midsommar, och flytta snart till ett större boende.

Jag har så mycket att vara tacksam överm och är idag så väldigt glad att jag inte gav upp mitt liv, utan fortsatte kämpa för mig och min dotter.

Och då stunderna varit som svårast har jag fått hjälp då jag minnst anat det,

Och var inte rädd att söka och ta emot hjälp om det behövs. Man är inte sämre för det även om stoltheten kan få en törn, men i slutändan är det värt att ta emot hjälp om man kan få det och behöver.

Jag är också tacksam för våra katter och mina fina vänner jag har.

 Några fina avslutningsord. 

Gråt ej över det förflutna som redan har varit,

vad kan just du göra i din situation nu som är

jobbig och svår?

Vad har jag att vara tacksam för just idag? Alla har vi

nåt att vara tacksam för varje dag som man kanske inte tänker på,

just då när livet är som mörkast.

Men om jag, en trasig, mobbad och ensam tjej som var tanig, blek och tyst,

kan förändra sitt liv till det bättre.

Jag som inte ens hade några framtidsplaner över huvudtaget. 

Så kan vem som helst, som har viljan och modet lyckas.

Jag kommer inte att sluta med bloggen, ni få som följer den kan nog vänta er ett och annat inlägg från mig då och då.

Så tack alla för er tid, att ni finns, alla är vi värda guld.