Hejsan!

Var ju ett tag sen sist jag skrev så nu är det kanske dags att skriva några rader igen för den som orkar läsa  .

Nu är jag alltså sjukskriven i tre veckor, har varit en vecka redan hitills, och det har varit en rätt tråkig vecka, men det är bara att ta det lugnt och ta dagarna som de kommer och göra så lite som möjligt.

Öronoperationen gick bra, enligt läkaren i allafall. 

Jag måste verkligen hylla min underbara pojkvän. Om vi börjar från sö kväll, han körde mig alltså in till Umeå för operationen skulle börja så tidigt, redan vid sju skulle jag vara på avdelningen, och ni som känner mig vet ju att jag inte är någon morgonmänniska direkt.

I allafall så fick vi bo sö natt på hotell Björken, har bott där för rätt många år sedan då min dotter var liten. Men det är ett helt okej hotell, för att vara ett sjukhushotell. trevliga rum.

Tyvär han jag ju aldrig äta någon frukost, men jag var ganska nervös och så kvällen innan och på morgonen så jag hade nog inte hunnit få i i mig någon i allafall.

Hur som helst så var han så söt och följde mig på avdelningen och lugnade ner mig. Opertionen skulle ta fem timmar.

Då jag vaknade upp vid halv två, mindes jag naturligtvis inget av operationen,

men jag kände att jag hade ett stort bandage över huvudet och tejp under hakan.

Då jag vaknade var det en liten pojke som skrek, det var ganska jobbigt, inte riktigt de uppvakande som jag hade tänkt mig, men som sagt var, det viktigaste var ju att jag överlevt  .

Den första jag tänkte på då jag vaknade förutom att jag hade ont i örat var min sambo, då jag sagt till en sjuksköterska som var där att jag hade ont, sa jag sedan,, jag vill träffa min sambo..

Hon log gulligt, eller jag vet inte riktigt om det var gulligt eller inte jag var rätt borta av all bedövning, men hon sa, han får du träffa på avdelningen sen.

Tänk då man gått igenom en stor operation som jag gjort, så var min första riktiga tanke, honom, och jag tänke stackars min älskling, som måste haft så tråkigt medan han väntade på mig.

Då måste man verkligen vara allvarligt kär och det känns härligt, att känna så  . Tänk i min ålder och jag är ändå 45, fyller 46 i år, suck.

Men skit i det. Sen fick jag komma upp på avdelningen.blev inte mycket roligare där, sängen var ganska obekväm, sjukhusmaten gick att äta men jag tyckte man fick ganska små potioner, men jag ska ju ändå gå ner i vikt så det var ju lika så bra.

Men dom var väldigt gulliga där på avdelningen, och så var det en tant där från Robertsfors, hon var väldigt gullig men hon surrade nästan hela tiden då hon såg att jag var vaken och hon satt och vilade i sängen.

Sen kom min älskling och jag blev så glad då jag fick se honom, han hade köpt en påse med hjärtchoklad åt mig. Han hjälpte mig på toa, för jag var rätt snurrig i huvudet.

Sen fick han fara hem, fast jag helst inte ville släppa iväg honom, men jag visste ju att vi skulle få ses tillsammans därhemme  .

Dagen efter träffade jag doktor Ruth, hon jag inte tyckte om först men hon har ryckte om att vara en av de bästa läkarna på att operera öron, och då jag pratade med henne lät hon mänsklig och rätt vänlig.

Jag fick ett mindre bandage och kompressor i örat, och så får jag inte tvätta håret på en vecka, hemska tanke. Men sen fick jag tips om torrschampo, men det är på långa vägar inte lika bra som riktigt schampo tycker jag i allafall.

Första den här veckan har jag mest vilat och tyckte synd om mig själv, jag har inte orkat ta mig ut så mycket pga att jag har känt mig yr och trött, men yrseln börjar bli bättre nu, och jag får ju gå lugnare prommenader så om det inte är alltför kallt i veckan ska jag försöka ta mig ut en sväng.

Har varit med en kompis och fikat men hon är ju så gullig och kom och hämtade mig, och skjutsade hem mig, det var väldigt trevligt att träffa henne igen och tiden gick fort fram.

På torsdag ska jag träffa ruth igen, jag hoppas att hon tar bort dom här tambonaderna jag har i öronen, det är ganska obekvämt, jag har en i hörselgången och en i mellanörat.

Måste bara berätta innan jag slutar för ikväll då jag kom hem från sjukhuset, tänkde jag ha mössa, då jag kom upp frågade han mig, älskling, varför har du mössa på dig?

Jag sa som det var, att jag skämdes i bandaget.

Han sa, ta av dig den, du behöver inte skämmas,jag älskar ju dig.

Sen då han kom hem från coop låg jag och sov i soffan, då kom han fram och väckte mig med en bukett med rosa rosor och sa jag älskar dig!

Åh, så gulligt  .

Men i allafall så längtar jag ändå tillbaka till jobbet, det är så att då man har jobb så uppskattar man det nog mer än någonsin då man är sjuk, och jag är väldigt glad att jag har kärlek, en fin dotter och två bonusbarn, och för att inte glömma katterna och vänner. Och ett jobb som väntar.  

Man märker ju liksom vilka vänner som verkligen bryr sig om en, som frågar hur man mår vid såna här stora händelser.

Fastän livet är lite trist nu då jag går hemma så är livet ändå bra .

Ett litet tips innan jag slutar förresten, blev rätt såld på vaxbönor, provade de för första gången idag, och ännu godare blev de då vi kryddade på lite grillkrydda, den passar ju till det mesta så.

Godnatt ta väl vara på livet