Godkväll!

Ja då var helgen redan slut, och en helt ny orörd vecka startar. Bara att putsa glasögonen och se fram emot den med nya tag .

Den här helgen har varit både bra och mindre bra.

 Jag har varit väldigt duktig på att träna i helgen tycker jag, både fredag och idag. Jag gick en timme på löpbandet och sen körde jag både mage, benpress och vikter.

Fast jag känner mig väldigt svag då jag ser många andra muskelknuttar som tränar där, som lyfter typ mellan 10 till 15 kilo och kanske mer.

Men det är förmodligen såna som inte gör annat än tränar och har tränat bra längre än vad jag gjort. För mig är ju fem kilo tunge, men jag kommer ju i efterhand att bli starkare med tiden och kunna lyfta mer.

Och jag strävar ju heller inte efter att lyfta sådär tunga vikter jag vill bli starkare för jag har ett ganska tungt jobb och få bra kondis så jag håller så länge som möjligt.

Och dessutom tycker jag ju att det är roligt att träna också, och om jag lyckas gå ner nåt kilo eller helst några i vikt så vore det ju ännu bättre.

Jag fick ett väldigt tungt besked på gymmet i fredags. En gemensam vän till jag och min exman har dött, han blev bara sextio år. Vi träffade inte  honom så ofta men han brukade hälsa på oss lite då och då, han var lokförare och då han hade sina körningar här brukade han komma förbi och snacka med oss en stund.

Han var också inbjuden till vårt bröllop han och hans fru.

Jag lider verkligen med hans fru, dom hade ju varit lyckligt gifta i många år och han var så mån om att hon skulle ha det bra.

Jag minns att han var förbi en kväll efter att jag och mitt ex skilt oss, men han bodde fortfarande kvar.

Han sa till mig att han tyckte att jag gjorde rätt som följde mitt hjärta, att det var det bästa både för honom och för mig. Då det inte funkade.

Han berättade att det gick mycket snack om vår skilsmässa bland vårt ex kompisar. Och vid ett tillfälle då det nämdes hade han blivit arg och sagt till personen att :

- Har du pratat med åsa själv om det här?

- Nej, 

- Då behöver du inte säga något mer,

Jag tyckte det var så himla ädelt gjort att ställa upp för mig sådär. Och han sa till mig att om han får höra nåt mer skitsnack om mig så skulle han ställa upp för mig, jag blev riktigt rörd och började nästan att gråta. Han sa att om jag hade vägarna förbi dem någongång så kunde jag gärna få komma och hälsa på.

Men det blev aldrig av, jag tyckte det kändes lite konstigt att komma dit själv utan mitt ex. Men jag tänker skicka en blomma till honom på begravningen, det är han värd,

Det är så orättvist då fina människor ska gå och dö sådär.

Och jag är faktiskt fortfarande förvånad över att det finns dom som pratar och spekulerar i ens skilsmässa, utan att känna till alla fakta.  

Men det blir väl så efter en skilsmässa att det är lätt man tar den personens parti som man tycker att man står mest nära  i försvar.

Men nu har jag lagt det där bakom mig, jag är glad ändå att jag och mitt x fortfarande kan vara goda vänner.

Och nu är jag lycklig och trivs med mitt liv..

Och jag hoppas verkligen att livet får fortsätta så, att jag bara får njuta av att må bra.

Den här händelsen har fått mig att tänka. Livet är alldeles för kort, vi måste visa mer att vi bryr oss om våra medmänniskor, de soms står oss nära.

Det är aldrig fel att säga till en bra vän man tycker om.

Att säga:

- Vet du jag tycker du är helt fantastisk och jag bryr mig verkligen om dig, och är så glad att just du finns i mitt liv!  .

Jag har läst i min bok träna din inre kondision, hur viktigt det kan vara att visa andra människor uppskattning.En enkel komplimang eller ett leende kan göra en annans dag.

Det är i allafall någonting som jag ska försöka bli bättre på, att säga till dom jag bryr  mig om hur mycket jag uppskattar dem. Alla är vi värda kärlek och uppskattning.

Men  just nu är jag värd sömn känner jag dags att susa i säng..

tjingenling och godnatt