asaplace

Senaste inläggen

Av Åsa Markström - 11 juli 2018 14:21





Ja då är snart semestern slut, väldigt sorgligt att fyra veckor ska gå så fort. Men det har varit en väldigt underbar semester jag sent kommer att glömma.

Och framför allt så har det ju varit ett riktigt toppenväder, sol i stort sett varje dag.

Jag har gjort två stockholmsresor, en med min dotter och en med min sambo. Båda resorna var fantastiskt roliga.

Jag märkte att det finns väldigt snälla och hjälpsamma människor i stockholm, det är ju inte alltid så lätt att hitta där och veta hit och dit vart man ska.

Men det är ju som sagt ändå lätt att ta sig fram i Stockholm både pendeltåg, spårvagn tummlbana buss och taxi naturligtvis. Men som sagt var så gäller det ju att hålla reda på vart man ska  .

Jag och min sambo gick väldigt mycket i Stockholm eftersom vi båda två älskar att gå. MEn näst sista dagen gick vi nästan lite vä mycket, över 25000 stag, det var mycket särskilt för mig som inte är van att gå riktigt så långt.

Men vi hann i allafall med det jag ville hinna, drottningholm, slottet i Stockholm, skansen och gå omkring på stan.

Och vi har ätit väldigt god mat.också

Men rejält med pengar går det då man är på semester så det är kanske tur ändå att man har det bara en gång per år  .

Jag har hunnit med att se två filmer på bio också, en med min dotter som var riktigt bra, den heter Love simon, det var en riktigt bra och gullig film, den rekomenderar jag verkligen.

En annan film jag och min sambo såg hette Den blomstertid nu kommer, det var en svensk  film och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om.

Det var ju en tänkvärd film som fick en att tänka efter, att om ryssarns eller något annat land skulle anfalla oss så ärvi väldigt chanslösa, som det ser ut nu.

Vi har ju knappt nåt försvar alls att komma med.

Fördelen är kanske att kriget skulle vara över ganska snabbt och man skulle slippa lida så mycket.

Men jag vågar knappt tänka tanken vilken panik man skulle få, och vela skydda sina nära och kära. Man inser ju att de krigande landet inte skulle behöva göra så särskilt mycket för att slå ut oss, fixa elektriciteten bort och förorena vattnet, då skulle vi inte klara oss särskilt länge.

Idag är ju  människan helt beroende av ström och vatten.

Jag tänker på lilla huset på prärien, där klarade dom sig ju, hade stearinljus och fotogenlampor och hämtade vatten från sjön eller nån brunn de hade på gården.

Där var ju inte heller teven lika högr prioriterat som det är idag. Där umgicks verkligen familjen och brydde sig om varann mer.

Inte bryr man sig om särskilt mycket på samma sätt idag, det är bra att läsa på facebook och typ instagram, Så kan man säga jag vet ju vad du g jorde igår det läste jag på facebook  .

Men nu till något trevligare inte den här helgen,men nästa helg så firar jag och min sambo att vi har varit förlovade i två år, tänk vad tiden går fort.

Jag är ås glad att jag har honom i mitt liv, ja även hans barn och min dotter.

Käner att jag har så mycket i mitt liv att vara tacksam över, fina vänner och fin familj det är verkligen värdefullt att ha. Jag känner mig rik trots att jag inte är särskilt rik på kontot så är jag det ändå.

Även om jag hade  haft snuskigt mycket pengar och bodde hur fint som helst men varken hade kärlek, familj så skulle man ju ändåvara olycklig i längden tror jag.

Det är ju viktigt att man också har mål och drömmar att sträva efter.

Det mål jag har just nu är att tränaoch gå ner i vikt, och jag har verkligen bestämt mig för att lyckas en dag även om det kommer att ta tid.

Just nu har jag det målet att fokusera sig på, och sen på vägen dyker det säkert upp andra mål och drömmar som också kan vara värt att sträva efter.

Men nu ska jag sluta babbla för den här gången,

En fin dag önskar jag  i det fina vädret, ta vara på livet och njut, det förflutna har varit och framtiden är vår, den kan man bara göra det bästa av som man kan  .

Av Åsa Markström - 19 juni 2018 22:16

Ja då tycker jag att det är dags för några rader igen. 

Nu  är jag alltså inne på min andra semesterdag som snart når sitt slut. och det känns verkligen underbart att ha semester. Trots att vädret inte har varit det bästa idag, men vädret kan man ju ändå inte rå på särskilt mycket.

Ni som känner mig vet ju att jag kämpar med min vikt. Och idag då jag var hos dietisten så hade jag gått ner 3.5 kg. OCh det låter kanske inte så mycket i andras öron, men för mig kändes det som en stor seger.

Då jag kämpat ett bra tag nu, och senast jag var hos dietisten så hade jag ju gått upp två kg.

Men nu har jag börjat köra ännu hårdare, med mer träning jag går över en timme i stort sett varje dag, och tränar på gymmet tre dagar i veckan, och det börjar uppenbarligen ge mer resultatet.

Det jag tycker är bra är att jag inte behöver ändra kosten så mycket, bara minska lite på potionerna , mer grönsaker och kolla efter nyckelhålsmärkta produkter med mindre kalorier.

Dessutom äter jag ibkand soppa också, och det är ju bra vi säger om jag vill äta nåt onyttigare till middagen som skrov eller pizza, det förekommer inte så ofta men ibland måste man ju ändå få unna sig något gott  .

Jag hårdbantar ju inte, utan det jag söker är en livstil som jag helt enkelt kan lära mig att leva efter, så jag kan ha någorlunda koll på vikten även då jag gått ner det jag önskar.

Därför så händer det inte tvärt.

Och jag måste säga att jag inte var någ¨åt lyckligare då efter min första skilsmässa då jag gick ner typ 18 kilo på några månader.

Då åt jag knappt och var så deprimerad , och tyckte allt var skit. Och sen då jag mådde bättre, jo vad hände? Jag åt upp mig igen och gick upp det jag förlorat plus lite extra.

Så därför tror jag inte på snabb bantning. Jag mår bra som det är och är så glad åt dom små framgångar jag gör, och tycker det är väldigt roligt att jag börjat komma igång med träningen igen.

Anledningen till att jag verkligen vill lyckas denna gång är att jag inte vill sluta som min mamma, hon dog ju bara 56 år i en hjäringfarkt, så fruktansvärt tragiskt, och dessutom så har vi ju diabetes i släkten, något som jag också verkligen vill undvika,

Jag känner att jag har så mycket att leva för. Vissergligen kan jag ju bli sjuk ändå och dö i förtid, men då har jag ju ändå försökt.


Jag och min dotter har bokat in en Stockholmsresa i sommar också, i fyra dagar. Det ska bli verkligen roligt att bara umgås hon och jag som förra sommaren.


Men i helgen var jag och min sambo i umeå, det var riktigt mysigt, Vi åt god mat, och såg på bio. En bra film som heter i feel pretty, den rekomenderar jag faktiskt till den som tycker om romantiska, gulliga komedier  .

Det blev också en ny teve em 55 tum, den är vi nöjda med bra bild och det är en smarteve så man kan se netflix och sånt direkt på teven utan att koppla den till datorn.

Annars händer inget särskilt i veckan, Snart midsommar, inte klokt vad tiden går fort.

Men nu tänker jag bara njuta av min semester.

Nu har förresten vår kisse Lusse börjat göra små utflykter. Jag vill ju helst att han ska stanna inne ett tag till då han är i ett område nu som han inte hittar i.

Men det är ju svårt om han verkligen vill gå ut så måste han ju få det nu då han egentligen är utekatt. Men han är i allafall idmärkt och i morgon ska han få ett halsband med namn och nummer på, så om nån hittar han lost så vet ni vem ni ska ringa  .

Men nu är det snart dags att pysa i säng, man kan ju inte helt vända på dygnet bara för att det är semester..Eller  


Av Åsa Markström - 22 maj 2018 21:21

Ja då tänkte jag att det var dags att skriva några rader igen, var så längesen jag skrev sist så vi får väl se vad det blir den här gången  .Nu har jag i allafall kommit igång med träningen igen, och det går hyfsat bra faktiskt.

Nu har jag fått ett gympogram som jag ska följa.

Det är mycket lättare då man vet att man tränar lätt, och jag förstår faktiskt varför min träning inte har gett så stora resultat då jag har uppenbarligen tränat alldelles för lätt.

Nu har jag börjat köra tre gånger i veckan på gymmet, plus att jag går en nästan en timmes prommenad varje dag hem från jobbet, jag tar medvetet en längre väg.

Och ibland går jag till och med ut en extra sväng om jag känner mig pigg. och det underlättar ju att jag har min sambo också som älskar att röra på sig det är ju roligare då man går ut två.

Och det jag är mest stolt över är att jag inte fikar på vardagkvällarna nu, och har blivit av med mitt cocacola beroende. Om jag blir sugen på läsk så blir det light, eller zero, eller någon god loka smak, eller funlight saft som jag fick tips av dietisten att köpa och dricka till maten i stället för mjölk, det innehåller mer kalorier än vad jag trodde.

Plus att vi har börjat äta mer grönsaker här hemma också.

Men det går väldigt sakta, men så småningom kommer det att gå, jag ger inte upp, nu har jag bestämt mig att fortsätta kämpa ända till det bittra slutet  .

I helgen hade jag och min sambo en mysig helg i luleå. vi åt på en jättebra restaurang som heter Östens pärla.

DOm har allt både pasta, pizza , kinamat och thailändsk.

Det är perfekt då om en är sugen på nåt annat och då är man inte låst vid just kinamat eller pizza.

Man fick ju vämta lite på maten men det gör inget tycker jag då maten smakade så pass bra att det var värt att vänta.

Och väldigt gullig personal också var det och det är alltid ett plus, och rolig vi fick skratta mycket innan vi gick därifrån  .

Och nu har min sambo dessutom köpt en ny bil, en opel 09, vi är väldigt nöjda med den hittils den är också större än den han hade förut, vi är ju fem stycken som åker nångång,

På söndag ör det ju morsdag, min sambo är så gullig, han har köpt  en morsdagspresent, fast jag inte är hans barns riktiga mor, jag är ju bara riktig mor till min dotter.

Men jag tyckte tanken av honom var så gullig så jag blev riktigt rörd, jag är ju i allafall bonusmamma också  .

Jag är väldigt kär i min sambo och jag önskar faktiskt en dag att han kanske om några år eller så vill bli min man.,,

Jag skulle faktiskt verkligen vara beredd ooh gifta mig tre gånger.

Jag vet inte varför jag egentligen tänker så mycket på giftemål, men det är nog så att jag är gammeldags av mig, att jag vill ha allt. Det låter säkert självliskt, och jag kan egentligen inte komma på varför giftemål känns viktigt för mig,

Men naturligtvis om han inte skulle vilja gifta sig igen så finner jag ju mig i det också, jag älskar ju honom ändå.

Men det var en kompis som sa till mig att om man verkligen går i tankarna om att gifta sig så är man verkligen kär, och det är ju sant..

.Men jag är nöjd att få hans kärlek ändå, och jag tänker på många därute som inte har funnit kärleken, jag vet att det finns nån för alla.

Om till och med jag kan lyckas, som varken har utseende eller pengar, jag har inget speciellt och egentligen förstår jag inte hans val, att han vill ha mig. men det är ju hans val och det enda jag vill är att göra han och min familj lycklig.

Men nu får det bli slut med dessa romantliska babblande, nu är det dags att fokusera sig på verkligheten och det är att kryp a i säng så man orkar jobba igen.

En kram till mina vänner skickar jag och förlåt att jag ibland är dålig på att höra av mig, men ni finns i mitt hjärta ändå

Av Åsa Markström - 13 april 2018 22:56



TÄnkte det var dags att skriva några rader igen innan den gamla tanten ska gå i säng  .

Idag har det varit en väldigt trevlig kväll då jag och min dotter fick se vårt älskade Aik ta sig ända till finalen, vilken feststämmning bland publiken också.

Kändes faktiskt riktigt underbart att få vara del av det, jag har nog aldrig varit med om något liknande som jag minns i allafall.' Men ett stort grattis till vårt käre aik,

Djurgården är ett bra lag, och dom kämpad på väl men räckte inte hela vägen.

Växjö däremot blir ett mer svårtuggat motstånd och dom har dessutomViktor Fasth i mål. men har vi tagit oss ända till finalen, så är det ändå inte helt omöjligt att slå utdom också.

Jag tänkte berätta om ettt trevligt besök jag och min sambo gjorde, det är en släkting till honom, en gubbe som är 95 år.

Jag måste säga att jag blev väldigt imponerad av honom.

Han bor själv i ett hus ute på landet, och har hemtjänst två gånger om dagen, men dom kollar bara till honom mest och pratar med honom en stund för att se att han lever.

Han kände igen min sambo och blev så glad då vi och en faster tror jag det är till min sambo följde också med.

Problemet är att han hör väldigt dåligt, och man får nästan skrika då man pratar med honom, men han är ändå en go och glad gubbe, och jag skulle gärna fara och hälsa på honom igen,

Det var intressant att höra hans berättelser.

Speciellt en historia blev jag faschinerad av. Jag tror det var en av hans döttrar som dött eller om det var hans fru, minns inte riktigt.

Men i allafalls så pratade vi om vi tror det finns något efter döden.

Då berättade han att hon hade trott på att man blev typ djur efter döden, fåglar eller nåt annat djur. Hon trodde på det andliga och det gör ju jag också, jag tror ju att det finns något där ute efter döden.

Jag har svårt att tänka mig att vi bara försvinner helt från våra kroppar och ingenting alls händer då v dör, det skulle vara väldigt sorgligt om det vore så.

I alla fall berättade han att hon hade skrivit i sin egen  dödsannons, att om ni en morgon hör fågelkvitter hos er så är det jag som kommer och besöker er.

En dag hade han sett en sädesäla flyga runt hans bil och kvittrat och flygit runt bilen då han satt där flera varv, och sen hade den varit runt traktorn han ägde också.

Men sen flög sädesälan bort och han såg den aldirg mer igen, och han sa, att det var inte utan att man fick sig en funderare, han trodde nog att det kan finnas nåt mer,

'Och jag tror att det är bra att man har den insinkten speciellt då man kommit upp i den åldern och kanske inte har så många år kvar, jag tror det är bra för alla att ha något fint att tro på, men  jag blev väldigt tagen av den berättelsen i allafall och tänkte att jag tror i allafall att det finns att våra nära och kära som gått bort vakar över oss från deras himmel  .

Sen var han också ledsen för att han samma dag blivit av med körkortet, men vi tröstade honom och sa att det är inte ens särskilt många i din ålder som ens kan ha körkort, och du ska vara glad att du fått ha det så pass länge och vara tacksam över det.

Då blev han lite gladare och skojade till det lite och sa att han ju kunde åka på sin åkgräsklippare eller köpa en skottkärra  -

Men nu måste jag i säng, godnatt eventuella nattsuddare, lev och må och ta till vara på livet.








Av Åsa Markström - 8 april 2018 19:12

Ja då tänkte jag att det ska vara dags för några rader igen, det var ju ett tag sen sist  . Jag har inte haft någon större lust att sitta vid datorn.

Det beror till stor del på att jag inte kan lyssna så mycket på musik längre, men snart hoppas jag. Jag tror att örat börjar läka allt bättre.

Men det blir ju intressant att se om min läkare är någe nöjdare nästa gång jag ska dit, det blir i början av maj. Då ska jag också få göra ett hörseltest och se om jag hör bättre.

Men det tycker jag ju själv att jag gör, jag hoppas bara att örat kommer att läka bra så det inte orsakar några problem i framtiden att  det blir sämre igen.

Just nu måste jag säga att det räcker med operationer. Men jag ångrar inte att jag genomförde någon av operationerna  .

Jag ska passa på att slänga in ett filmtips så här mitt i allt. Igår såg jag och min sambo en väldigt bra film, Home Again heter den, en sån där riktigt gullig må bra komedi med riktigt bra skådisar också.

I lördags var jag på stan och hade så trevligt med min kompis. Vi fikade och gick och shoppade.

Jag har ju fått igen lite pengar på skatten så jag kände att jag kunde unna mig lite kläder.

Jag har börjat tycka det är så roligt att köpa nyare kläder, och göra mig lite fin. förut hade jag varken råd eller intresse att ens tänka på mig själv.

Det känns så härligt att äntligen känna att jag kan göra det, min sambo har ju uppmunrat mig till det, han har sagt att nu har du faktiskt tid och möjlighet att tänka på dig själv också.

Jag har till och med börjat tycka det är lite roligt att sminka sig, men jag känner att jag ändå skulle behöva gå till någon som hjälper mig lite med sånt,jag har funderat på att gå antingen till make up store eller kicks, en jag pratade med där sa en gång att dom ger sminkurser där också.

Iallafall så blev det lite dyrare än vad jag tänkte mig. Men fina kläder fick jag, men måste medge det ändå sved lite i börsen då expiditen i kassan var så glad och trevlig, och sen berättade hon glatt att det blir 950 kr  .

Jag bara tänkte oj shit, men det var bara att se glad ut och betala, förmodligen så var det kanske det kanske den bästa försäljningen dom hade för idag, för det var inte så mycket folk just då i butiken i allafall.

Men jag kände ändå att det var värt pengarna, och det är trevligt att gå med någon som kan ge lite råd också.

Annars har det inte hänt särskilt mycket här, lugnt och stilla och jag känner mig glad och nöjd med livet just nu.

Jag har sett mycket program på teve med frierier och så, men jag vet ju att min sambo inte är särskilt intresserad av att gifta sig igen.

Fast sist jag tog upp det bara lite på skoj så sa han men inte nu i allafall.

Samtidigt tänker jag att jag har ju varit gift två gånger redan och jag fick ju knappast erfara att jag blev mer kär för det eftersom båda två slutade i skilsmässa.

Och nu vet jag att jag inte skulle bli mer kär om jag gifte mig med min sambo, eftersom jag redan är så kär jag tror jag kan bli. Det skulle i så fall bara vara som en fin grej,att nu är det verkligen vi två.

Fast det vet jag ju ändå, vi är ju förlovade och bor tillsammans, och han har ju förklarat sin kärlek för mig både en och flera gånger så jag tror inte det skulle bli mer bättre för vi gifte oss, det är ju huvudsaken att man älskar varandra ändå   .'

Det viktigaste är ju ändå att vi båda är lyckliga, mår bra och värnar om varandra.

Ja, det blev lite romantiskt babblande...

Imorgon ska jag och min dotter gå på hockey, det ska bli spännande. Jag hade ju hoppas att vi skulle få se en fjärde avgörande matach, men det allra roligaste vore ändå om vi får se en vinstmatch, det är det viktigaste..  .

Men nu vill jag passa på att önska, om jag har nån läsare kvar så lite som jag skriver, en trevlig fortsatt kväll, och snart måndag, jippie, ny dag nya möjligheter  

Av Åsa Markström - 20 februari 2018 22:12

Godkväll!

Tyckte det är dags att skriva några rader, , känner mig inte särskilt trött just nu. Men det har blivit lite så nu då jag är sjukskriven, man vänder tyvär lite på dygnet.

Ändå har jag varit rätt duktig och stigit upp med min älskling, och ätit min dagliga fiberhavdegrynsgröt. Men sen har jag ju kommit på att jag faktiskt är trött så då har jag gått och lagt mig igen och sovit ett par timmar, dumt nog  .

Jag längtar tilbaka till jobbet, och träffa folket där och jobba, sp man känner att jag gör någon nytta  .

Min sambo jobbar ju halvtid så det är bra då får jag sällskap sen och jag brukar laga nån god lunch åt honom. Idag gjorde jag något väldigt gott men enkelt, jag stekte wokgrönsaker, kryddade dem och sedan stekte jag också med bacon, det blev gott.

Och så hade jag kall beasås till.

Jag försöker ju börja tänka mer på grönsaker nu och det har hittils gott ganska bra. Men tråkigt är ju nu att jag inte får anstränga mig och träna, då skulle jag säkert gå ner i vikt fortare.

Men tur att dietisten var snäll och gav mig hela två månader till nästa gång  .

Men vet ni vad jag saknar? Att lyssna på musik i hörlurar, det är något jag älskar att göra. Speciellt då jag sitter och slöar vid datorn eller är ute och går eller tränar, men det går inte förrän örat är helt läkt och det tar ju upp till sex veckor. Det är ca tre veckor kvar nu, och då hoppas jag verkligen att hörsen också har blivit bättre.

Jag måste berätta om en spännande serie jag och min dotter följer på netflix, den heter glitchs. Den finns i två säsonger just nu och varje avsnitt är en timme långt och sex avsnitt i varje säsong.

Jag trodde inte jag skulle bli så förtjust i den..Men jag rekomenderar den verkligen till den som gillar att se en spännande serie, sen är det ju förstås upp till var och en vad man verkligen tycker är spännande och bra  .

Annars har jag inte gjort något särskilt alls idag, jag hade tänkt gå ut och gå en stillsam prommenad men tycker det känns alldeles för kallt för det, sist jag såg på tempen var det -20 brr..

Men det är ju i och för sig inte så mycket att vänta då man faktiskt bor i kallhålet Skellefteå. Som man säger, finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.

Ibland tänker då jag tänker över mitt liv, och nu talar vi om kärlek Tänk vilket intressant ämne det kan vara..

Jag tänker ibland då och då, kan det verkligen vara så här bra ? Finns det ingen liten hake någonstans där i gröten som nystar upp något problem av något slag?

Eftersom jag är van att det ska vara något hela tiden som bekymrar mig, men för tillfället är det ju inte det.

Men jag måste lära mig konsten att bara slappna av njuta av min lycka, och inte tänka på allt som eventuellt kan hända, det visar sig ju i såna fall hur som helst längre fram om det skulle bli så.

Men just nu känns det bra och jag ska snart krypa i säng hos min älskade. Tänk vad skönt det är att slippa sova ensam. jag brukar ibland tänka på hur konstigt det skulle kännas att helt plötsligt behöva göra det.

Men naturligtvis så skulle man vänja sig vid det också med tiden.

Jag hoppas att alla ni där ute som verkligen känner er ensamma och letar efter sann kärlek, ska finna den. Jag tror att det finns någon för alla..

Men ni får en extra kram av mig och även ni som redan har funnit lyckan  .

Nu ska jag sluta svamla för ikväll, en ny dag imorgon, ny dag och nya möjligheter, tjohopp !!!  

Av Åsa Markström - 14 februari 2018 21:08

Godkväll!

ja nu har det gått nästan två veckor sen operationen. TIden går rätt sakta måste jag säga, det är ganska tråkigt att bara gå hemma och inte kunna göra så mycket.

Men idag har jag i allafall kommit mig ut.. Jag hade bokat in en träff med dietisten.

Men jag var ganska tidig så jag gick en liten sväng på stan, det är ju som bekant alla hjärtans dag i dag så jag ville ju köpa någonting fint åt mina nära och kära

Men jag kände då jag gick det känns tungt, det började göra ganska ont i örat och det sprängde som på något konstigt sätt i det.

Men jag hoppas att det ska bli bättre nu då jag far till doktorn imorgon och tarbort dom där tramboladerna, då hoppas jag att livet blir lite bättre, åtminstone s¨kanske jag kan börja sova bättre då jag borde få börja ligga på det örat igen.

Jag är ju en sån som snurrar runt mycket i sängen och det är jobbigt då jag antingen bara kan ligga på rygg eller ena sidan den vänstra.

Och jag längtar efter att få tvätta håret. Torrschampo funkar på långa vägar inte lika bra som vanligt shampo, det är min erfarenhet.

.I allafall så skulle jag vara hos dietisten kl tre, jag har faktiskt aldrig varit på den där vårxcentralen förut, men det låg i allafall rätt centralt och bra.

HOn var trevlig den där dietisten, och berättade för mig en massa om kost och saker som är bra att tänka på då man vill gå ner i vikt.

Det viktigaste på tallriken är alltså grönsaker eller sallad, det man tycker bäst om, och ha typ hälften av det på tallriken och så ta en lagom potion mat.

Det bästa är ju att jag får äta det som jag brukar, men i mindre potion och mer grönsaker, hon sa att då man gör en viktresa så ska det ju vara hållbart, man ska kunna hålla sig till sina val och kunna fortsätta leva så även då man har gått ner det man vill.

Och det är där jag har mitt stora problem jag har ju pendlat i hela mitt liv sen jag flyttade hemifrån upp och ner i vikt, för att jag inte har orkat bry mig så mycket om grönsaker och inte orkat hålla mig till konstiga dieter och så.

Och då jag fick höra om det här, hur enkelt det egentligen kan vara, så kanske det här är något jag kan leva efter.

En sak jag blev lite överasskad av var mjölk det är inte så nyttigt, utan innehåller lite för mycket kalorier. Så hon sa att det skulle jag dricka i ytterst måttlig mängd, och satsa på fun ligth saft, vanligt vatten eller kolsyrade vatten.

Och om man vill lyxa till det och ta något godare så funkar det väldigt bra med  ligth läsk, zero eller pepsi maxi tex.

Och godis, och chips får jag äta, men i väldigt liten skala.

Popcorn är ju det allra bästa.

Hon sa till mig att en och en halv liter vanlig cola innehåller hela 43 större sockerbitar, och det fick en ju att tänka efter, att va är det för skräp man stoppar i sig egentligen?  

Men det är inte så lätt att tänka sig för då man befinner sig mitt i ett sockerberonde och har det väldigt svårt att ta sig ur den fällan.

Jag hoppas verkligen att jag har kraften att lyckas, jag vill verkligen, gå ner i vikt. Och hålla den. Då jag blir frisk ska jag börja om med min träning, promenader och gym.

Jag ska till henne nästa gång om två månader och då hoppas jag att det ska ge lite resultat.

Och nu vill jag avsluta detta inlägg med att hoppas att denna dag varit en fin dag för de flesta.

Och jag vill också ge alla som inte har någon att fira denna dag en extra kram  .

Jag anser ju egentligen att kärleken ska man dela med sig av jämt och inte bara på en speciell dag. Alla hjärtans dag är ju lite av en kampanj som affärerna hittat på för att få sälja mycket.

Men det är ju fint också att visa dem man älskar och bryr sig om lite extra, det är ju en fin tanke bakom detta, men tråkigt för dem som är ensamma, men alltid tror jag att det finns någon som tänker på just dig som är ensam..

Idag fick jag förresten blommor och choklad av min älskling,fast vi sagt att vi inte skulle ge varandra någonting utan spara det till vi ska ha myshelg i umeå om två veckor  .

Men nu ska jag gå och koja ska ju upp tidigt i ottan imorgon. Fiberhavregrynsgröt är förresten en bra och nyttig frukost som jag har börjat med, och en kalorisnålare jordgubbsylt jag köpte idag, hoppas den inte ska va alltför illa.

Tjohopp

Av Åsa Markström - 11 februari 2018 21:59

Hejsan!

Var ju ett tag sen sist jag skrev så nu är det kanske dags att skriva några rader igen för den som orkar läsa  .

Nu är jag alltså sjukskriven i tre veckor, har varit en vecka redan hitills, och det har varit en rätt tråkig vecka, men det är bara att ta det lugnt och ta dagarna som de kommer och göra så lite som möjligt.

Öronoperationen gick bra, enligt läkaren i allafall. 

Jag måste verkligen hylla min underbara pojkvän. Om vi börjar från sö kväll, han körde mig alltså in till Umeå för operationen skulle börja så tidigt, redan vid sju skulle jag vara på avdelningen, och ni som känner mig vet ju att jag inte är någon morgonmänniska direkt.

I allafall så fick vi bo sö natt på hotell Björken, har bott där för rätt många år sedan då min dotter var liten. Men det är ett helt okej hotell, för att vara ett sjukhushotell. trevliga rum.

Tyvär han jag ju aldrig äta någon frukost, men jag var ganska nervös och så kvällen innan och på morgonen så jag hade nog inte hunnit få i i mig någon i allafall.

Hur som helst så var han så söt och följde mig på avdelningen och lugnade ner mig. Opertionen skulle ta fem timmar.

Då jag vaknade upp vid halv två, mindes jag naturligtvis inget av operationen,

men jag kände att jag hade ett stort bandage över huvudet och tejp under hakan.

Då jag vaknade var det en liten pojke som skrek, det var ganska jobbigt, inte riktigt de uppvakande som jag hade tänkt mig, men som sagt var, det viktigaste var ju att jag överlevt  .

Den första jag tänkte på då jag vaknade förutom att jag hade ont i örat var min sambo, då jag sagt till en sjuksköterska som var där att jag hade ont, sa jag sedan,, jag vill träffa min sambo..

Hon log gulligt, eller jag vet inte riktigt om det var gulligt eller inte jag var rätt borta av all bedövning, men hon sa, han får du träffa på avdelningen sen.

Tänk då man gått igenom en stor operation som jag gjort, så var min första riktiga tanke, honom, och jag tänke stackars min älskling, som måste haft så tråkigt medan han väntade på mig.

Då måste man verkligen vara allvarligt kär och det känns härligt, att känna så  . Tänk i min ålder och jag är ändå 45, fyller 46 i år, suck.

Men skit i det. Sen fick jag komma upp på avdelningen.blev inte mycket roligare där, sängen var ganska obekväm, sjukhusmaten gick att äta men jag tyckte man fick ganska små potioner, men jag ska ju ändå gå ner i vikt så det var ju lika så bra.

Men dom var väldigt gulliga där på avdelningen, och så var det en tant där från Robertsfors, hon var väldigt gullig men hon surrade nästan hela tiden då hon såg att jag var vaken och hon satt och vilade i sängen.

Sen kom min älskling och jag blev så glad då jag fick se honom, han hade köpt en påse med hjärtchoklad åt mig. Han hjälpte mig på toa, för jag var rätt snurrig i huvudet.

Sen fick han fara hem, fast jag helst inte ville släppa iväg honom, men jag visste ju att vi skulle få ses tillsammans därhemme  .

Dagen efter träffade jag doktor Ruth, hon jag inte tyckte om först men hon har ryckte om att vara en av de bästa läkarna på att operera öron, och då jag pratade med henne lät hon mänsklig och rätt vänlig.

Jag fick ett mindre bandage och kompressor i örat, och så får jag inte tvätta håret på en vecka, hemska tanke. Men sen fick jag tips om torrschampo, men det är på långa vägar inte lika bra som riktigt schampo tycker jag i allafall.

Första den här veckan har jag mest vilat och tyckte synd om mig själv, jag har inte orkat ta mig ut så mycket pga att jag har känt mig yr och trött, men yrseln börjar bli bättre nu, och jag får ju gå lugnare prommenader så om det inte är alltför kallt i veckan ska jag försöka ta mig ut en sväng.

Har varit med en kompis och fikat men hon är ju så gullig och kom och hämtade mig, och skjutsade hem mig, det var väldigt trevligt att träffa henne igen och tiden gick fort fram.

På torsdag ska jag träffa ruth igen, jag hoppas att hon tar bort dom här tambonaderna jag har i öronen, det är ganska obekvämt, jag har en i hörselgången och en i mellanörat.

Måste bara berätta innan jag slutar för ikväll då jag kom hem från sjukhuset, tänkde jag ha mössa, då jag kom upp frågade han mig, älskling, varför har du mössa på dig?

Jag sa som det var, att jag skämdes i bandaget.

Han sa, ta av dig den, du behöver inte skämmas,jag älskar ju dig.

Sen då han kom hem från coop låg jag och sov i soffan, då kom han fram och väckte mig med en bukett med rosa rosor och sa jag älskar dig!

Åh, så gulligt  .

Men i allafall så längtar jag ändå tillbaka till jobbet, det är så att då man har jobb så uppskattar man det nog mer än någonsin då man är sjuk, och jag är väldigt glad att jag har kärlek, en fin dotter och två bonusbarn, och för att inte glömma katterna och vänner. Och ett jobb som väntar.  

Man märker ju liksom vilka vänner som verkligen bryr sig om en, som frågar hur man mår vid såna här stora händelser.

Fastän livet är lite trist nu då jag går hemma så är livet ändå bra .

Ett litet tips innan jag slutar förresten, blev rätt såld på vaxbönor, provade de för första gången idag, och ännu godare blev de då vi kryddade på lite grillkrydda, den passar ju till det mesta så.

Godnatt ta väl vara på livet    



Ovido - Quiz & Flashcards