Hejsan!

Ja då var tisdagem gjort och snart är det helg igen, oj  tiden ringer iväg, vet knappt ens hur många gånger jag skrivit det, så det börjar bli lite väl utjatat  .

Men allt är som vanligt här.

I lördags var jag och älsklingen på Norlia mässan, men jag tyckte inte att det var särskilt märkvärdigt.Det var mycket folk överallt, jag kan inte förstå egentligen varför dom ska ta 100 kr per skalle i inträde, då det är meningen att man ska köpa en massa där, försäljarna står ju överallt och är så ivriga på att få sålt sina grejor.

Fast det var väl för underhållningen kanske som dom tog betalt för,som vi inte brydde oss om. Men vi åt god mat där i allafall nachotallrik, mums filibabba  .

Sen gick vi och käkade pizza på tre kronor, och dom var goda som vanligt, och sen blevdet bio då vi såg Annabelle två.

Den var faktiskt väldigt mycket bättre än vad vi förväntat oss, mer välgjord och riktigt spännande.

Fast min dotter tycker att det är lite pinsamt att gå och se skräckfilmer med morsan. Och det förstår jag, jag kunde inte låta bli att skrika och hoppa till, och en gång spillde jag ut dricka, förhoppningsvis så hamnade den bara på mig.  .

I söndags hade vi trevligt middagsfrämmande, jag fick för mig att jag skulle göra pizza. Och dom blev hyfsat goda, har hittat ett bra recept från internet med en deg som faktiskt går att kavla ut.

VI såg en film som det var längesen jag såg, den heter Deep blue see, faktiskt riktigt sevärd.

Den handlar om en tjej som inte är riktigt klok, hon startar ett exprement på hajar, för att försöka boka alsaimers, och det var inte så väldans smart gjort, av henne, om man säger så, Av det där exprimentet blir hajarna duubelt så smarta och farliga.

Stellan skarsgård har  också en liten roll med där.

Och nu har jag och min gubbeplanerat att åka iväg till Stockholm också, han ville så gärna fara dit då jag och min dotter for dit, så då sa jag men då kan ju jag och du också åka  -

Så helgen den 25 blir resan av, nu håller vi på att boka flyg och leta boende för fullt, och det är inte lätt att leta boende kan jag säga.

Det finns hur mycket som helst och hur dyrt som helst också om man vill.Men vi vill ju förstås ha så billigt som möjligt så vi kan göra mer i Stockholm.

Då är också ett besök med min halvsyrra inplanerat också, då får jag träffa hennes kille också, det ska bli spännande, men han är säkert också trevlig som hon.

jag har också börjat om att träna på gym igen, var där igår. Jag börjar tycka faktiskt att mitt nya gym är riktigt trevligt och väldigt bra och moderna maskiner också.

Och saknar jag teven så kan jag alltid se på netflix på mobilen.

Nu ska jag bli mer bestämd med träningen, tre dagar i veckan och gå varje dag till jobbet, nu järnspikar ska det bli krut i gammel tanten, haha  .

Mrn nu ska jag gå och lägga mig, upp tidigt imorgon, tjohoo..Godnatt önskar jag eventuella läsare  .

Godkväll!

Nu tänkte jag att det 'är dags att skriva några rader igen. Jag kan inte fatta att tiden ska flyga iväg så himla snabbt, det känns grymt trist.

Fast på ett sätt är det väl bra också, man har ju alltid hört att då tiden går fortare så trivs man med sitt liv  .

Och det tycker jag stämmer, för jag trivs ju verkligen med mitt liv just nu.

Jag och min dotter hade det underbart trevligt i stockholm, tänk om jag kunde lägga in bilder så skulle jag kunna visa er dom jag tog. Men jag får väl berätta med ord i stället.

Plamet gocl ju sent så vi kom fram till hotellet vid halv nio på kvällem tup, så vid första kvällen blev det inte så mycket gjorrt. Jag var godisugen, så jag tänkte gå till baren och se vad dom hade i godisväg.

Jag köpte 33 cl colaflaskor två stycken, och två påsar med nå typ chokladgodis och det var två pluttiga påsar. Kan ni gissa vad det blev? Jo 150 spänn..

Jag måste säga att hotellet som vi bodde på var jättefint, både jag och min dotter blev så nöjda, och snacka om höjdarfrukost. Oj, riktigt bra service också och det var rena buffen. Bättre än vad dom frukostar jag tidigare har ätit på hotell var.

Det bästa var också att hotellet låg väldigt bra till, vid slussen, och det är ju väldigt centralt. 

På lördagen gick vi på östermalm och kikade på affärer, min dotter ville till en speciell sminkaffär som vi hittade till, sen blevdet inte så många affärer till.

VI hamnade nämligen mitt under prideparaden, och det var väldigt häftigt att se. Jag blev faktiskt väldigt rörd då jag såg alla olika mäniskor som gick med, och kände kärleken både från de som var med och vi som stod i publiken.

Här var verkligen alla slags mäniskor välkommna, och det tycker jag är underbart för så borde det ju egentligen vara överallt.

Prideparaden räckte typ i tre timmar, i slutet började vi bli lite less, men det var avspärrat på många ställen och vi visste inte riktigt var vi skulle gå för att hitta.

Men så småningom hade tre timmar gått och både jag och min dotter var både trötta och hungriga, så då fick det bli mcdonalds, och det är ju aldrig fel att äta där  .

Sen myste vi på hotellet resten av kvällen.

På söndagenså for vi till mall of scandinavia i solna, det är kul att gå omkring där, finns ju så många affärer.

Sen skulle vi träffa min halvsyster som jag inte träffat på tio år typ, och det var verkligen härligt att träffa henne igen, en underbar person  .

Vi pratade en hel del om våra uppväxter. Jag sa att jag ofta  har funderat hur det skulle vara om vi fått växa upp tillsammans, hon är ju åtta år äldre än mig.

Jag sa till henne att jag ändå är glad att hon inte fick min uppväxt, hennes föräldrar har gett henne en bra och trygg uppväxt, och det är jag glad för att hon fick det bra.

Sen gick tiden himla snabbt och rätt som det var så skulle vi iväg till planet och dra iväg hemåt. Jag är så väldigt nöjd med vår resa så trevligt att få tillbringa mer tid ensam med min älskade dotter, men visst längtade jag också efter min älskling där hemma.

Han var så gullig och kom och hämtade oss på falhmark och även körde oss in  ..

Imorgon ska vi åka en sväng på Norlia mässan, var ett bra tag sen jag var där sist, så det ska bli trevligt bara att gå och se på allt som finns där.

Sen imorgon ska jag och min dotter gå och se den nya filmen Annabelle, en skräckfilm.

Vi har ju sett detn första filmen och den var väl sådär, min kompis sa att det mest skrämmande med den filmen är att den någonsin gjort och att någon ens vill ha den där dockan, haha  . Men jag tror nog att tvåan är bättre känns det som., men vi får se.

Ikväll har jag varit och tränat, förhoppningsvis har jag tränat bort nåt halvt hekto av det jag har gått upp under semestern.

Men nu blir det nya tag, hej och hå   .

Jag tränade på mitt nya gym step in, Det mest besvärligaste var att hitta till ingången då det är obemannat, eftersom man kan träna när som helst.

Man ska alltså gå in genom ett garage, jag var alldelles virrig, och frågade en kille om han visste var jag skulle gå. Han var så gullig att han följde mig upp och såg till så jag kom in, jag tackade honom.'

Jag blir rörd då jag tänker på att det faktiskt finns folk som är så snälla och hjälpsamma, bara man vågar fråga. Man kan ju inte få nåt annat än jag vet inte, typ eller nej.

Men nu ska jag i allafall strax susa isäng.

Godnatt önskar jag eventuella läsare, på återseende   .

Hejsan!

Nu är jag hemma igen, efter en väldigt trevlig umeåvistelse. Jag hade tänkt att lägga ut lite fina bilder från resan, men jag har inte kommit på ännu hur man gör för att ladda upp dem från min mobil.

På min gamla dator var det bara att stoppa in laddarsladden mellan mobilen och datorn, men nu behövs det nåt mer också för det ska funka, nån kan ju hojta till om någon har nåt förslag  .

Iallafall så var det verkligen mysigt. På fredagen hann vi inte göra så mycket, det blev så sent.

Vi hade verkligen planerat att komma iväg tidigt, typ före lunch.

Men först fixade min sambo sina räkningar, och sen så skulle vi iväg och storhandla. Och det blev verkligen en ordentlig storhandling, typ för 3000.

Så mycket behöver man inte handla för, men deet blev lite mer extra än vad som stod på lappen.

Så på fredagkväll blev det bara lite mys på hotellet, film, hur många kramar finns det i världen. Jag har sett den förut men tycker att den är så pass bra att jag mer än gärna ser om den  .

På lördagen åkte vi till älgfarmen i Bjurholm. ca 6 mil från Umeå. Det var verkligen en kul upplevelse.

De hade älgkalvar där som man fick klappa. 

Men det jag var mest imponerad av var älgtjuren. Den var tam så man fick klappa den också, och den verkade inte det minsta rädd för folk heller. Den var tre år och hela 1.90 hög, ingen jag skulle vilja träffa ute i naturen  Sen ville min sambo visa mig nydala camping, där han bott tidigare . Det var en väldigt fin camping tyckte jag, få  se om det blir nästa sommar att vi hyr en stuga där om det blir bra väder  .

Och sist men inte minst så åt vi buffe på vår favorit kinarestaurang i umeå, det är så gott där, fast det är lite dyrt men väl värt pengarna.

Imorgon börjar jag om och jobba igen, jag måste säga att dom här två veckorna har gått fort. Men trevligt har jag haft, trots att vädret inte har varit sådär superbra, men några soldagar fick jag i allafall.

Nu ser jag fram emot nästa helg då jag och min dotter ska till Stockholm, tjohoo vad det ska bli kul.

Även om det känns lite trist att semestern är slut så är jag ändå väldigt glad att jag har ett jobb att komma tillbaka till, och att jag har så mycket övrigt i mitt liv att vara tacksam för.

Just nu önskar jag inget annat. Jo det är klart visst kan man ibland önska att jag vore stenrik och vann på lotto. Och bodde i ett fint hus någonstans nära stan.

Men det finns ju dom som har hur mycket pengar som helst men inte är lyckligare för det. Kärlek, familj och vänner tycker jag är viktigast och hälsan givetvis, att man mår bra och är någorlunda frisk.

Men nu ska jag sluta gaffla för ikväll och susa isäng, Passa på och njut av semestern ni som har kvar av den  

Godkväll!

Oj vilken trevlig dag vi har haft idag, med väldigt fint väder också  . Idag tänkte vi gå på det här kafet furugrund och köpa en räkmacka.

Det var ju väldigt fint där och mycket folk. Men gissa vad dom skulle ha för en räkmacka ? 139 spänn, jag älskar ju räkmackor men jag tycker inte att det var värda så mycket pengar, och jag tyckte inte heller att de såg ut att vara lika mycket räkor som dem på kajutan.

I allafall så vände vi på klacken och gick därifrån, och det fanns heller inte mycket annat som min dotter ville ha i matväg.

Det var ju vid lunchtid så vi var rätt hungriga då.

I allafall så for vi till byske camping och fikade där i stället. Först blev jag glad och då han i kiosken sa att dom har räkmackor där för 60 kr, jippie tänkte jag naturligtvis  .

Så vi beställde mackorna och gick och satte oss och väntade. Efter ett tag kom han i kassan ut och beklagade sig och sa att dom hade tyvärr slut räkor, så han undrade vad vi ville ha annat i stället.

Då beställde vi tacopaj, han sa okej.

Efter en stund kom han ut igen och sa att tacopajerna var frysta och det skulle ta mycket längre tid att värma dem, Så han sa att går det bra med en annan paj och räknade upp sorterna de hade.

Vi skrattade och sa, visst.

Till slut så fick vi det vi ville ha och det var en pytteliten pajbit med en torr sallad på, inte ens nån dressing fick man.

Men vi åt i allafall förstås, och jag tänkte att min ost och skinkpaj är godare än denna, inte för att skryta men, jo kanske lite pytte  .

Sen bestämde vi oss att spela minigolf och det var roligt, fast jag blev sist. Och min sambo sa att han var dålig på golf och så gick han och vann, jag retade honom och kallade han för speakern, alltså hole in one, fast det fick han faktiskt på en bana, och då blev han glad  .

Sen for vi hemåt och då bestämde vi att vi skulle äta pizzza till middag, min dotter ville vi skulle ta pizza från tre kronor. Vi har ju ätit där en gång förut och jag blev inte besviken varken då eller nu  .

Pizzorna där är helt underbara och jag kan verkligen rekomendera ett besök där om ni har vägarna förbi någongång.

Sen på kvällen gick jag och min sambo ut och gick en prommenad i över en timme, och det var verkligen härligt i kvällsolen.

Och ännu en underbar sak.

Jag och min dotter har bokat en weekendresa till stockholm nästa helg. Det ska bli roligt, vi åker fredagkväll, och kommer hem på söndag.

Jag älskar ju stockholm, det är ju staden i mitt hjärta där jag är född.

Min enda oro är att vi ska villa bort oss nu då min sambo inte är med den här gången, men tur är ändå att det finns google maps och i nödfall kan man ju alltid ringa efter en taxi, eller fråga sig fram  .Dom flesta brukar ju vara hjälpsamma, fast ibland har det hänt man har frågat någon som inte kan språket, och då är det ju naturligtvis inte så lätt.

Och snart bär det iväg till Umeå, på fredag, känns som att jag har mycket roligt att se fram emot.

Och jag känner bara, det är underbart att leva just nu.

Men nu blir det nog sängen snart, tjohej och godnatt    .  

Godkväll!

Ja nu sitter jag framför datorn igen, och tänkte skriva några rader. Har bara en vecka nu kvar av semestern, och den tänker jag njuta av, hoppas bara på bättre väder  .

Idag har det varit väldigt skönt väder, så vi har passat på att fara till boviken och badat med barnen, och det tyckte dom var roligt.

Jag passad på att sola. Fast egentligen är det inte så stor ide för mig, eftersom jag har rosasias.

Ansiktet är i allafall ingen ide att sola, då blir jag bara rödare.

Jag funderar på att uppsöka läkare och se om det kan finnas nån bra behandling för det, nån bra salva eller så. Jag brukar ju ha fondaition och täcka över rödfärgen, tur att det finns åtminstone. men tyvär så håller ju inte det i sig hur länge som helst innan man måste bättra på det igen.

Vi ska till umeå på fredag och mysa på hotell. Vi firar vår ettårsdag i efterhand  .

Jag tänker på det här med att fira årsdagar och sånt. I mitt första äktenskap så brydde vi inte oss om att fira sånt, jag var ju så oerfaren då vad gällde förhållanden och visste knappt hur det skulle vara.

Vi firade jul och födelsedagar, inte ens alla hjärtansdag som jag vill minnas.

Men i mitt andra äktenskap så var han mer noga med sådant, och jag tyckte faktiskt att det var rätt gulligt. Att fira kärleken tillsammans att ha en speciell dag på året då man firar och hittar på något extra för varandra.

Nu känner jag att det känns rätt viktigt för mig. Det är på något sätt liksom att visa att man fortfarande älskar varandra och vill komma ihåg den där speciella dagen då man träffades just det datumet  Att göra lite mer extra för varandra just då.

Vi kan ju inte fira nån bröllopsdag eftersom vi ju inte är gifta, men då tycker jag att förlovningsdag kan passa lika bra  .

Vi har inte ens kunnat enats om vilket datum vi blev ihop ifrån början, eftersom vår början ju var som den var.

Men med förlovning vet man ju exakt vilket datum som står inristat i ringarna.

Jag tänker på människor som stannar i dåliga förhållanden som dom inte trivs i. Bara för att det är bekvämt, och man tänker kanske, jag vet vad jag har, men inte vad jag får.

Så tänkte ju jag också och hade faktiskt mina funderingar på att gå i kloster, hahá. Men det var inte riktigt någon som tog mig på allvar då jag sa det, och det är helt förståligt.

De som känner mig väl vet ju, att jag inte är den typen som skulle passa till nunna.

Jag gillar att prata tillexempel, och skratta mycket.

Jag läste på om hur det skulle vara i ett kloster. Nunnor har ju liksom bara en de älskar och det är gud, himlarns vad jobbigt han måste ha det som har så många som älskar honom  ..

Man måste ju också vara tyst mestedels om dagen, och det skulle jag ha väldigt svårt att klara av liksom.  Och utråkad skulle jag också bli.

Jag fick egentligen nog av gud då min mamma tvingade med mig i mormonkyrkan när jag var elva tolv typ.

MEn visst jag hoppas ju att han finns, det skulle ju verkligen underlätta om man verkligen kom till en underbar himmel och fick träffa sina släktningar och nära och kära som dött.

Jag minns så väl då jag började tro på ett liv efter döden.

Jag var så bedrövad och ledsen då Calle dog, jag hade så svårt att tänka mig att han bara skulle ligga där i ett svart hål i kistan och sen ingenting mer,och ligga och ruttna bort.

Då när jag pratade med en gammal kompis så sa hon till mig.

Du det är inte så, det finns faktiskt ett liv efter döden.

Då vi dör är det bara skalet som ligger i kistan, själen lever fortfarande, vi blir andar som vakar över våra nära.

Han finns och vakar över dig.

Och då började jag forska i det, och tyckte faktiskt att det var underbart att ha något att tro på.Jag visste att han hade det bra att han fick vara hos sina föräldrar, och släktingar, att han inte var ensam.

Jag som aldrig tidigare trott på något övernaturligt förut, utan alltid har sagt att är man död så är man.

Det gjorde att jag kunde klara av hans död mycket lättare och även faktiskt veta att min mamma och mormor också har det bra  .

Jag ser livet som en gåva, det finns och man ska göra det bästa av det. Som tex att stanna i dåliga förhållanden gör bara ont för sig själv och den andra.

Man måste välja hur man vill leva sitt liv. Vill man verkligen bli bitter och tänka varför gjorde jag inte si, eller så? Allt man kan påverka själv, som man känner det här trivs jag inte med, hur kan jag ändra på det som gör att det blir så mycket bättre för mig själv?

Det låter säkert själviskt men ibland måste man vara självisk för att kunna ändra sitt liv till det bättre.

Vissa saker kan man ju inte påverka som sjukdommar och krig och annat elände.

Men sitter man i ett dåligt förhållande och bara beklagar sig att man vill ut men inte vågar. Den enda som kan ändra på det är du själv..

Det är ju bra mycket svårare om man har barn och hus och så tillsammans, men det går också.

I längden mår barnen bättre.

Som min bonuson sa igår till mig. Nu har jag fått två mammor,en bonusmamma och min mamma, och två pappor, bonuspappa, och bonusmormor och morfar.

Och jag sa att du har ju även min pappa fast han har du inte träffat ännu, han bor ju långt bort, så det blir ju svårare att träffa honom.

Men han blev nyfiken på att träffa honom en dag också  .

Jag tror faktiskt att barnen också blir lyckliga i slutändan om dom känner att föräldrarna är lyckliga och mår bättre.

MEn nu kanske det är dags att sluta babbla för ikväll, natti natti om nu någon orkar läsa vad jag skrivit, tjingeling  .

  Hejsan!

Nu skriver jag mitt första blogginlägg på min nya dator, jag måste säga att än så länge är jag verkligen nöjd  , känns som att bokstäverna nästan flyger fram då jag skriver.

Vilken skillnad mot för den andra gamla macen jag hade, så nu hoppas jag på att det blir lite roligare att skriva  .

Ja nu har jag alltså fått mina andra två semesterveckor, . Och det känns naturligtvis inte helt fel. trots att jag fick börja semestern med att gå en regning prommenad hem, men som tur är så är man ju inte någon sockerbit   .

Vi har inte planerat nåt särskilt alls under semestern, det blir kanske bara några små trippar i så fall.

TÄnk vad tiden går fort, snart har jag och min älskling varit förlovade ett helt år.

Jag minns så väl då vi förlovade oss i Stockholm förra sommaren. Det var ju tänkt att vi skulle resa till Turkiet, men då blevju resan inställd pågrund av den där militärkuppen.

Det kändes faktiskt väldigt surt. Men veckan i Stockholm var ändå verkligen underbar, och ögonblicket då vi förlovade oss, det kändes så rätt just i det ögonblicket.

Något giftemål är som jag vet inte planerat, och jag har ju redan som bekant varit gift två gånger redan.

Och bara för att man är gift så betyder det ju inte att man blir lyckligare bara för det..

Det viktigaste är ju hur man tar hand om varandra, och visar sin kärlek, och omtanke om varandra. det är det som gör att man är lycklig. Jag känner mig minst lika nöjd med en förlovningsring på fingret. jag gillar att den sitter där, och jag blir glad då jag ser på den och tänker på att han är nu min  ..

Jag tänker på förr i tiden, då det var en skam att skilja sig då man gift sig, många höll ihop bara för det. Förr i tiden ansåg man ju att tills döden skiljer oss åt då var det så också.

Det är  ju många som tänker så nu också, som ser sitt äktenskap på det sättet,. och det är ju vad man hoppas på då man gifter sig, att man ska hålla ihop för evigt, det är väl liksom det som är tanken.

Men det är ju också viktigt att följa sitt hjärta, känner man sig  olycklig och vill därifrån så måste man följa sitt hjärta och ta steget, hur svårt och jobbigt det än är för den andra partnen.

För mig var det väldigt tufft jag har sårat två människor som jag har brytt mig om,men jag har också tänkt på dem, att för deras skull, jag menar ingen vill väl leva med någon som inte har de rätta känslorna?

Äkta kärlek är ju nåt som de flesta som gifter sig strävar efter.

Men i mitt första äktenskap så var det inte lika enkelt, jag hade känslor kvar, och var fortfarande kär i honom. Eller just då så var jag för dålig för att förstå det.

Det kändes faktiskt som om jag nästan var död själv då jag utalade orden, jag vill skiljas.Så ont det gjorde och se honom så ledsen och förtvivlad.

Men jag förstår så här långt efteråt att jag gjorde det rätta, för mig och min dotters skull.

Annars vet jag inte var vi hade varit idag, rent ekonomiskt. Då vi knappt hade mat på bordet eller kunde betala räkningarna, vi båda låg hos kronofogden.

En sån situation kan man inte vara lycklig i längden, jag kände bara att jag förlorade mig själv mer och mer, och kände varje dag den oro i magen, hur ska det gå för oss? Får vi ens mat på bordet idag?

En del av mig tänkte faktiskt att jag kan inte lämna honom bara för det, kärleken betyder mer, men kärleken klarar inte allt, så är det tyvärr.

Men då kändes det som min tro på kärleken dog, jag tyckte helt enkelt inte att jag var värd att älskas.

Då jag gick hos kuratorn så var den första frågan jag ställde om jag gjorde rätt som skiljde mig första gången, och hon sa att det gjorde jag både för min dotter och min egen skull så jag kunde få möjlighet att ordna upp mitt liv.

Och hon tyckte det var välöigt starkt av mig att ta just det beslutet.

Men nu då jag har blivit lycklig igen, och hittat kärleken igen så känner jag att jag mår bra. Nu har jag börjat ta hand mer om mig själv, och vill verkligen att mitt liv ska bli så bra som möjligt.

Visst kan det ta slut mellan oss också, det är ju inget som jag kan veta. Men jag ska försöka att inte oroa mig för det, jag tycker nu att jag är värd att få bli älskad och känna glädje, och njuta av den känslan igen att få vara lycklig.

Sann kärlek är väl värd att kämpa för  .

Det här blogginlägget flög iväg, kände jag. Jag planerar sällan vad jag ska skriva om då jag skriver, men jag kanske ska börja göra det hädanefter, det här blev kanske lite mastigt  .

Men nu har ju viktorias födelsedag på teven börjat, grattis på 40 års dagen,   .

Hejsan!

Ja det var ju ett tag sen nu jag skrev, men så är det nästan alltid   Nu har jag i allafall börjat min två veckor semester, det ska bli underbart skönt att bara vila och göra saker som jag känner för.

Det brukar i och för sig inte bli särskilt mycket men något ska jag nog lyckas hitta på.

Imorgon blir det en tripp till Luleå, med min älskling , det ska bli väldigt skönt att komma bort och byta miljö fast det bara blir över natten.

Jag har tänkt försöka övertala honom att se Mumien på bio, jag har sett en trailer på den och jag tycker den verkar riktigt spännande, och det är ju inte helt fel att se Tom Cruse i huvudrollen heller  .

Ursäkta att jag skryter lite, men just nu känner jag att jag faktiskt njuter och känner glädje i livet, och det känns så underbart, då mitt liv inte har varit så lätt.

Att helt plötsligt känna att jag har ju inte några problem just nu. Inte som jag känner att jag behöver vara orolig över,

Nu är jag lycklig för första gången på länge, och känner och hoppas verkligen att jag har funnit den rätta mannen i mitt liv. En underbar man som jag både kan skratta och gråta hos, som tröstar mig då jag är ledsen, lyssnar då jag behöver prata.

Och som jag kan mysa med, då jag kramar och pussar honom får jag så varma känslor, det känns nästan som att komma hem. Jag känner liksom en inre frid, att den här mannen kan jag faktiskt lära mig att lita på, att han är bra och trygg för mig.

Jag har ju även som ni som läst min blogg så jobbar jag just nu väldigt mycket med mig själv och min självkänsla.

På vad jag själv vill och vad jag behöver för att må bra, och bygga upp mig själv.

Och det går, långsamt men säkert.

Det känns faktiskt som att jag har börjat ett helt nytt liv, ett nytt liv då jag kan tänka på mig själv, och naturligtvis också min familj,

Men jag är viktig, för att jag ska kunna ta hand om mina nära och kära på ett bra sätt, så är det viktigt att man mår bra själv också.

Det har ju alla säkert hört tusen gånger redan, även jag. Men hur ofta har jag lyssnat på det?

Men nu har mina besök hos kuratorn hjälpt mig och även min bok som jag läser om bygg upp din inre kondision. Och i den boken framgår det helt enkelt hur viktigt det är att tycka om sig själv.

Och dessutom kunna ändra sina dåliga vanor till det bättre.

En sak som jag har börjat med tex är att äta en nyttigare frukost, det har jag tänkt på så många gånger att jag ska göra, men det har aldrig blivit av.

Det hela handlar ju om att man verkligen måste bestämma sig, och det är ju heller inget nederlag om man inte känner att man är beredd att göra det valet just då, det innebär att man helt enkelt inte är redo för det just då.

Men jag har gjort så mycket i mitt liv att jag har haft för höga krav på mig själv, att jag har satt upp massor med mål som jag just då har trott att jag har varit redo för.

Men i själv verket så har jag inte alls varit det, det har bara varit tankar om vad jag egentligen vill men inte kännt mig redo att ta tag i.

En annan vana som är bra för mig är att jag har börjat gå till jobbet, jag bestämde mig bara att nu jälklar är det slut med cyklandet, nu är det prommenader som gäller,

Och det var naturligtvis jättetungt och jobbigt i början, den första veckan och jag hade ont i benen av träningsverk, men nu går det bara lättare och lättare. Och idag då jag skulle till frissan så var jag tvungen att ta cykeln för att hinna allt.

Då kändes det som ett litet nederlag att jag var tvungen att ta cykeln, annars skulle det ha kännts bra om jag inte varit redo för att prommenera till jobbet varje dag  .

Det gäller att ta små steg, och inte bygga för höga mål och ställa för höga krav på sig själv. Nu har jag faktiskt kommit så pass långt att jag kan ställa mig vid spegeln, le och säga jag är bra.

I början kändes det bara konstigt då min kurator sa det. Men hon sa till mig att det kommer att ta tid för dig, eftersom du har haft det mönstret inom dig i flera år och intalat dig att du inte duger.

Men visst kan jag fortfarande vara kritisk mot mig själv, men jag försöker faktiskt att berömma mig själv då jag tycker att jag gör bra saker, och även andra då jag tycker det.

Om man inte ger sig själv beröm, vem ska annars göra det?    Jag har också blivit bättre på att säga ifrån om jag märker att jag känner mig förolämpad, om någon säger eller har ett elakt betende mot mig som jag tycker är kränkande.

Jag börjar äntligen förstå att det inte är okej att ta emot massa skit som jag gjort i så många år, man ska säga ifrån och stå upp för sig själv, ingen är värd att få höra en massa skit, det är oftast människor som själva har problem med sig själva, som tycker det känns bra att få trycka ner någon annan för att själva må bra, vilket jag tycker är ett väldigt sjukt betennde faktiskt.

Men nu ska jag avsluta detta med att berätta om en bra film vi såg ikväll, det var en skräckis som heter Lights Out, den var riktigt bra och spännande, se den om du gillar skräckisar  .

Men nu är det dags att krypa i säng, vi hörs säkert en annan kväll, eller dag, önskar eventuella läsare en trevlig och mysig helg  

Då var det dags att skriva ett par rader igen då, och ni som brukar vanligen läsa min blogg, vet ju att ett par rader brukar kunna bli ganska långt  .

Nu är det ledig dag imorgon, så skönt med en liten helg mitt i veckan, det behövs ibland för att vila upp sig lite.

Och sen blir det bara att jobba en dag fredag, och sen helg igen.

Nu har jag alltså gått och skaffat nya glasögon, blev ett par progressiva glassögon. Och jag känner mig rätt nöjd med dem, jag fick två stycken att betala för en, så det är ju praktiskt då har jag ett par att byta med.

Problemet är bara att jag inte riktigt kan bestämma mig.

Som många av er har sett så lade jag upp två glassögon på min facebooksida. Jag köpte ju ett par svart, lila glasögon och ett par röda.

Dom röda är ju kanske lite udda, men jag kände för att köpa dom bara för att bryta min stil lite grann, då jag bara haft svarta på mig,

Men jag håller med om att svart passar ju till allting och då är det ju också en fördel att ha ett par andra, så jag kan byta då jag känner för det.

Jag måste faktiskt säga att jag är rätt stolt över mig själv, det känns nu som att jag jag har fått ett helt nytt liv.

Jag har haft så många svårigheter i mitt liv, och riktigt legat på botten med både ekonomiska problem och skilsmässor, dödsfall, självmordstankar. Fått sparken från ett jobb jag jobbat på i nästan 16 år.

Men för varje motgång så har jag lyckats resa mig upp, allt för att jag har velat skapa ett så bra liv för mig själv och min dotter.

Jag har ibland inte ens förstått själv var jag har fått min styrka ifrån.

Nu känner jag att jag börjat känna glädjen med livet igen, och uppskatta allt fint som jag faktiskt själv lyckats skapa och bygga upp.

Jag känner just nu att jag har tid att lägga tid på mig själv. Jag har börjat tänka mer på att vad behöver jag själv för att må bra, vad behöver jag för att mina år jag har kvar i livet ska bli så bra som möjligt?

Det jag har börjat gräva i nu är att försöka förbättra min självkänsla som ni ju vet. Och det har hjälpt mig mycket att gå hos kuratorn.

Sist var min sambo med mig och vi hade ett väldigt bra samtal, med henne. Jag tycker det var underbart av honom att ställa upp, och följa med.

Jag börjar faktiskt mer och mer att förstå att jag också är värd att bli älskad och få bli älskad tillbaka,

Jag är lika bra som alla andra, ingen är bättre eller sämre än någonannnan.

Visserligen så finns det alltid människor som är snyggare än en själv, och som är bra på många saker som man själv inte behärskar.

Men har man dålig självkänsla som jag så är det så lätt att man jämför sig med andra, Det är ett stort fel jag vet att jag har gjort,..

Tex jag har ofta sagt förut till min sambo, att du borde hitta någon som är bättre än mig, nån som har mer pengar och som är snyggare och smalare och så vidare.

Men hur kul är det egentligen för honom att höra allt det där snacket? Det ger ju inte han någonting, i stället kan det skapa en osämja hos honom att han kanske tror att inte jag vill ha honom,

Men så är det inte...Det är det min kurator har fått mig att inse, att det är min dåliga självkänsla som förstör, att jag måste börja bygga upp den och sluta jämföra mig och söka bekräftelse.

Det ska man ju kunna ge sig själv minst lika mycket som man kan ge och få av andra.

Jag känner att jag sakta och säkert börjar må bättre och det känns underbart.

Jag ska säga er att min kurator fick mig att inse, att jag helt enkelt varit rädd för att bli riktigt ordentligt kär som jag var i min första man.

Jag har helt enkelt fått lära mig att kärleken gör ont, det gör ont om man blir sviken. Jag har försökt förhindra det och försökt skrämma bort honom med att säga sådär dumma saker.

Men jag vet nu och förstår hur mycket jag älskar honom, och vill att han ska stanna hos mig, det är mig själv problemet ligger i det är jag själv som måste bygga upp mig själv till en bättre människa som tror på sig själv   .

Jag är så glad att jag fann kärleken igen, att min sambo åter har fått mig att le igen och känna mig lycklig. Han är bra för mig och det känns som att jag har fått ett helt nytt liv, genom att tro och på kärleken igen.

Livet är för kort och det är inte värt att gå och oroa sig för vad som kan hända, om det och det händer. 

Händer det man går och oroar sig för så gör det , då hjälper det inte att man har gått och oroat sig i onödan, för att försöka skydda sig,

Är mycket bättre att njuta av livet här och nu i stället, och uppskatta det man har, och finna så mycket glädje i livet man bara kan 

Har dessutom varit till sjukgymnasten idag och tagit tag med min axel, hon sa att jag skulle ha kommit tidigare, jag har ju haft problem med den mer eller mindre i tre år.

Jag fick också recept på gymmträning så jag kan komma lite billigare undan, hon sa att det är som att skriva ut medicin. Att man får träna i stället för att ta mediciner och det är ju bättre.

Jag tog också upp problemet med min vikt, den vill jag verkligen få bättring på, så jag kan börja må ännu bättre. Hon var så gullig att hon skrev en remiss till en dietist som finns på en annan vårdcentral.

Jag har ju gått hos en dietist förut, och det har hjälpt mig.

Men det kan ju dröja innan jag får tid där, så till dess är det bara att köra på egen hand. 

Kärlek och respekt   och en god natts sömn önskar jag eventuella läsare